Hockey night, Texas style, del 2

Då är bloggen på plats i American Airlines Arena igen.
Det är som förra texanen Katinka påpekar i kommentatorsspåret en osedvanligt vacker arena – inte minst exteriört. Arkitekterna har verkligen vinnlagt sig om att återskapa en klassisk amerikansk arena-look a la 40- och 50-talet.
Invändigt  har hallen samtidigt den luxuösa heltäckningsmattekänsla moderna inrättningar av den här sorten enligt mitt synsätt SKA ha.
Mycket angenämt.
Jag har tidigare varit här på basket och NHL:s All Star-fest förra . Men detta blir första riktiga hockeymatchen i The Big D. Ska bli väldigt kul.
* * *
Jari Kurri sitter tre platser till höger om yours truly på pressläktaren.
Vill bara att ni ska veta det, i fall inläggen känns fumliga.
Jag är bara starstruck.
* * *
Både Niklas Grossman och Joel Lundqvist var i morse osäkra på om de skulle lira ikväll, men nu är de i alla med på uppvärmningen. Jag håller en tumme.
* * *
Upphör aldrig att förvånas över hur vänliga och gästfria människor är i de här delarna av landet.
Medan man i New York får be om ursäkt för att man har fräckheten att visa sig på sportevenemangen blir man här mottagen som en länge emotsedd gäst.
Presskillarna – de som hemmavid mest påminner om lägervakter från Europas mörkaste era – kommer fram och hälsar välkommen, kollegorna från lokalpressen ställer vänliga frågor om hur resan var och när jag kommer upp på läktaren är det en en läktarvärd som vänder ut och in på sig själv för att jag ska hitta min fina plats, få igång uppkopplingen och veta var popcornen finns.
Jag tror jag måste flytta hit.
* * *
Nej fan, nu kom meddelandet att både Joel och Niklas är strukna.
* * *
Ynkligt med folk, ännu så länge. Men de är i alla fall tillräckligt många för att skrämma slag på en svensk besökare med ett dånande, kollektivt ”STARS!!!” när nationalsångsvokalissan kommer till det lilla ordet…
* * *
Okej, nu åker vi.
Kanonmatcher väntar – har jag bestämt.