Florida Fun

Hallå från Florida.
Sitter i ett öde pressrum i Bankatlantic Center och tänker på att hockeyhallar alltid borde ligga mitt i stan. Som i New York, som i Washington, som i Toronto som i Atlanta.
Den här ligger verkligen inte mitt i stan.
Bankatlantic – som symptomatisk nog heter nya saker varje gång jag kommer hit –  är tvärtom ett monument över den tid då hallbyggarna var så snåla att de inte ville betala normala markpriser och därför sökte sig ut på vischan.
Bor man i Miami Beach, vilket jag gör, får man köra 45 minuter – plus 20 för den infernaliska trafiken på I95 – norrut, ta till höger vid en mjölkpall och sen sikta mot ett jättelikt shoppingcenter ute i ingenting.
Då är man framme.
Orienteringstävlingar har arrangerats i mer centrala miljöer.
* * *
Det ser dock ut att bli fullsatt här ikväll, vilket inte händer särskilt ofta.
Men så är Rangers på besök också – och är det nånstans det bor många utflyttade new yorkers är det i södra Florida. För att inte tala om hur många som semestrar här i dessa springbreak-tider.
Som Olli Jokinen säger i Miami Herald:
– Vi får se till att göra en bra bortamatch…
* * *
Jag har sett U2 och Mötley Crue (fråga inte!) i den här hallen tidigare – och dagarna innan  U2-konserten, jag tror det var 2001,åkte  jag och Lungan och den store Ronny Olovsson hit och såg Panthers spela mot Washington.
Men det är första gången jag är här som ackrediterad murvel och får springa omkring backstage och snora.
Det är livet, om ni frågar mig.
* * *
Råttor…visst var det nåt med råttor här ett tag? När Panthers spelade final – vilket faktiskt känns helt bisarrt att de gjort – vill jag minnas att fansen slängde ut plastråttor på isen.
Och nu när jag tänker på det tror jag mig också komma ihåg att det var så det kommit ut att en spelare sett en råtta i omklädningsrummet – och haft ihjäl den med ett rungande slagskott.
En rätt bra historia, även om det oroar att råttor tar sig in i det här bygget. Jag hatar råttor.
* * *
Som Taiwan-Calle påpekat i kommentatorsspåret kan Henrik Lundqvist ta sin 100:e NHL-seger i kväll.
Hoppas.
Det vill vi ju fira.
* * *
Om jag hittar nån ledare som var inblandad på den tiden ska jag kräva ett svar på frågan varför Magnus Svensson aldrig fick någon riktig chans som Panther.
Om han bara fått det, om någon bara gett honom förtroende, hade makalöse Sigge blivit en stor stjärna här, det är jag övertygad om.
* * *
Hockey utan Pudding...det är inte riktigt samma sak.
* * *
Det är bara jag, Larry Brooks (som jag sprang i redan på hyrbilsparkeringen utanför flygplatsen igår – han såg mycket förvånad ut), Dellapina och den gode Zipay från Newsday inne i det här rätt så stora pressrummet just nu.
Ja, jag tänkte ni ville veta.
* * *
Jag försökte förresten prata hockey med fem homeboys från Harlem på en bar på Ocean Drive i går kväll.
Det gick inget vidare, men vi kom bra överens ändå. Främst, antagligen, för att jag bjöd allihop på Heineken.
* * *
Själva hallen är, ser jag nu när jag varit ute och åkt hiss en stund,  ingenting att skriva hem om. Den ser ut som vilken hyggligt modern NHL-arena som helst.
Men, och det här är ett mäktigt men:
Pressläktaren ligger för omväxlings skull inte på det piloter inom civilflyget brukar kalla marschhöjd. Jag ska väl inte säga att jag sitter nära isen, men jag kan åtminstone se numren på spelarnas ryggar.
Storartat.
* * *
Vi har St. Patricks om några dagar. Undras om det är därför de lirar sur irländsk punk under uppvärmningen.
* * *
Jag känner på mig att Fredrik Sjöström gör en kanonmatch ikväll.
* * *
Nu är det en speaker inne och babblar om att det är ”family values” som gäller i Bankatlantic – och att det därför är förbjudet att använda oanständigt språk på läktarna.
Ha ha, lycka till med den regeln. Det är New yorkers i huset…
* * *
Uppkopplingen är alldeles enastående, så idag blir det åka av.
Nästa rapport i första pausen. Var med då.