Florida Fun, del 4

3-2 till slut.
Och det alldeles rättvist.
Rangers hade chansen att kvittera i slutet, när de spelade sex mot fyra, men Florida var bäst och förtjänade att vinna.
* * *
Panthers är en så avslappnad organisation att pressen får komma in i det inre omklädningsrummet, där spelarna varvar ner efteråt.
Rangers press-konstaplar skulle få läggas in för observation om de visste att sådana övertramp tilläts.
Jag hittar Magnus Johansson på en träningscykel och han trampar med frenesin hos den som är på bra humör.
– Ja, det går bra just nu, säger han på alltjämt klingande östgötska och torkar svetten ur pannan med en redan genomblöt t-shirt.
– Jag har fått spela rätt mycket de sista…vad är det…sju-åtta matcherna. Det är ju väldigt kul.
– Man känner sig ju onekligen mer delaktig när man lirar.
Som av en händelse kommer en medspelare  – jag tror det är Brett McLean – fram och börjar skämta och skratta med linköpingssonen.
Det är tydligt att Johansson håller på att bli en panter på riktigt.
* * *
I Rangers är omklädningsrum är det mindre upprymt, om man säger så.
Henke ser inte ens glad ut när han får syn på mig…
– Vad gör du här, säger han nästan surt.
Sedan muttrar han om att besvikelsen är stor, att de två första perioderna kunde ha varit bättre men inte var SÅ dåliga som somliga tydligen försöker göra gällande och att han inte ens visste om att den hundrade segern stod på spel.
Jaja, vi får väl ha ett mer givande samtal efter vinsten mot Lightning i morgon…
* * *
Olli Jokinen är förstås den omsvärmade i Panthers gym.
Och det verkar han inte precis ha något emot.
I bar överkropp, med en gnistrande silverkedja hängande runt halsen och en Panthers-scarf över ryggen, sitter han och ler som en rockstjärna på sin träningsscykel.
* * *
Men Valiquette säger i alla fall ”tjena” på sin hemgjorda svenska och hälsar med en sån där knytnävsgrej som jag inte kan låta bli att tycka att jag är för gammal att hålla på med.
* * *
Det verkar vara 0-5-fiaskot på Garden dagarna innan trading deadline som vände säsongen för södra Floridas stolthet.
– Det var genant. Så ska vi inte spela. Och det har vi inte gjort sedan dess heller, säger Jokinen.
Nej, det här var sjätte raka segern och nu har Panthers plötsligt häng på en slutspelsplats.
Det är, om jag räknat rätt, bara tre poäng upp till strecket.
– Men vi är inte ensamma i kön. Det är väldigt jämnt runt det där strecket påpekar Magnus Johansson.
– Fast vi ska möta de flesta som slåss där och förhoppningsvis kan vi slås framförallt lagen i vår division.
Kan bli en riktigt rackarrysare det.
* * *
Nu är det bara jag och Larry Brooks i pressrummet.
Och möjligen några råttor; jag tycker det krafsar obehagligt i några mörka hörn bortanför Brooks.
Så jag tar och drar.
En sista kväll på South Beach väntar. Sen kör jag de fyra timmarna upp till Tampa, via den legendariska vägsträcka som kallas Alligator Alley, och bänkar mig i St. Pete Times Forum (jävla namn).
Vi hörs därifrån.