Florida Fun, del 5

På plats i St. Pete Times Forum.
Tog sina duktiga fem timmar att köra till ett, som det skulle visa sig, blåsigt och springbreak-infekterat Tampa.
Såg inga alligatorer längs Alligator Alley.
Men nu har jag sprungit in i Rangers presskillar.
Det är ungefär samma sak.
De hälsar till exempel med samma iver som alligatorer brukar göra.
* * *
Det ser ut att bli folkfest även här.
Redan två och en halv timme innan första nedsläpp är det ölhinkande och dånande musik och allmänt ramalama på plazan utanför hallen (som för övrigt ligger smack mitt i stan…tack för det)
Kan ju tyckas förvånande. Tampa-fansen har inte precis något fira. Men det är inte de som för liv heller. Det är Rangers-fans. De är minst lika många som i Sunrise i går – och de ska ta över den här tillställningen också.
Kan således bli riktigt kul.
* * *
Tro på fan:
Enligt sittplatsschemat här i pressrummet ska jag sitta bredvid Scotty Bowman ikväll också – precis som när jag var här i december.
Jag tror man får börja misstänka att fine gamla Scott har en liten sommarstuga här ner på Floridas västkust.
* * *
Lightning ligger som bekant hjälplöst sist i eastern conference-tabellen och har inte längre något spela för.
Det betyder nu inte att detta blir någon lätt match för Rangers. Det enda roliga man har kvar när man befinner sig i Tampa-spelarnas situation är ju att jävlas med lag som fortfarande slåss om slutspelsplats– och det har Lightning på sistone gjort med  både Boston och Islanders.
Dessutom:
Lecavalier är fortfarande Lecavalier – och St- Louis fortfarande St-Louis.
* * *
Det verkar som att Valiquette ska stå ikväll.
I alla fall muttrade Henke nåt igår kväll om att de redan på förhand kommit överens om att de skulle spela varsin match under den här back-to-back-helgen.
* * *
Rangers ska akta sig för Pastorn också.
Hans balja häromkvällen var en riktig brottarhit.
* * *
Lightning värmer fortfarande upp med hederlig, europeisk fotboll utanför pressrummet och…ja, jag visste ju att det skulle kunna hända.
Jason Ward är bara millimetrar från att krossa min laptop med en slapp tåfjutt.
Om det inträffat hade hemmalaget varit en man kort ikväll, det kan jag försäkra.
* * *
De har inte glömt Honken i Tampa.
I en färsk intervju med NHL:s egen Southeast division-expert Robert Picarello talar unge finske målisen Kari Ramo om hur oerhört mycket Johan betydde för honom när han ”kom upp” för några månader sedan.
– Han visste vad det innebar att komma från Europa som unga målvakt och han hjälpte mig enormt mycket, säger Ramo.
Lite fint, tycker jag.
* * *
Det var påfallande lugnt i natt, ifall någon undrar.
Jag satt på en liten uteservering långt på Collins Avenue och kollade på världens vackraste kvinnor – det var allt.
* * *
Fast lär Mike Smith, Dallas-målisen Tampa bytte till sig mot Honken, vakta buren.
Han var alldeles enorm när Stars slog på och har således ett kraftigt psykologiskt övertag på gossar som Jagr, Dubinsky, Shanahan och Straka.
Hoppas han haft mod att berätta det för Tortorella. Eller också ska vi inte  hoppas det.
* * *
Nu är det bara jag och Larry Brooks i ett pressrum igen.
Men den här gången är det inte tyst.
Brooks skäller på någon över telefonlinjerna. Upprört. Jag hör inte exakt vad det rör sig om, men jag tippar att någon okänslig redigerare kortat ner hans söndagskrönika. Tidningsredaktioner är sig lika överallt.
* * *
Jag var för tidigt ut igår.
Det är i den HÄR matchen Fredrik Sjöström har sin stora afton.
OK, då åker vi (snart).
Hörs i första paus.