Boomtown Rats!, del 5 – The End

För första gången sedan han kom inflygande från Arizona är Fast Freddy Shoestring en av de mest omsvärmade i Rangers omklädningsrum efter matchen.
Alla vill prata med den glade, sympatiske göteborgare.
Inte att undra på, säger jag.  Han är ju skitbra match efter match – och målet mot Pittsburgh var kvällens viktigaste.
Det tycker till och med Broadway Sean.
– Hanks räddningar och Freddys stora mål…det var det som vände den här matchen.
Nu är det bara sak som saknas.
Att Renney inser att han ska utnyttja den här enastående tillgången bättre – och låta honom spela i en kedja med mer offensiva uppgifter.
Ska det vara så svårt att fatta?
* * *
Flintskallen till höger inte bara slutar vifta med armbågarna.
Han går, och ger mig en sårad blick innan han försvinner.
Karln kan väl inte ha varit svensk?
Då känns allting plötsligt väldigt jobbigt.
* * *
– Ja, nu kan du sluta tjata om det där, svarar Henke när jag grattar till 100:e segern
Sen ler han.
Han är i själva verket väldigt glad och säger att han nu siktar mot 40 segrar innan säsongen är över.
– Det är det stora målet för en målvakt.
* * *
Kan man räkna med att FivePoints gör comeback i kommentatorsspåret i natt – eller fruktar han att Rangers tar sjätte raka mot lillebror ute i slummen?
* * *
Bäckman håller på att skrämma livet ur mig – med omtanke.
Han kommer fram och frågar om det är sant att PR-killarna är taskiga mot mig.
Det är det ju, varpå den eminente backen frågar om det är ”de där två” och nickar mot de två det handlar om.
För några ögonblick tror jag att han ska skälla ut dem å mina vägnar och hasplar ur mig att han absolut inget får säga.
Det hade kunnat sluta med verkliga scener. Herrarna, riktigt cyniska New York-rövar bägge två,  hade aldrig förlåtit en sån tjallning…
Samtidigt får jag ju säga att jag verkligen uppskattar omtanken.
* * *
– Re-sign Avery, Re-sign Avery, Re-sign Avery, skanderar publiken under slutminuterna.
Och det är den högljudde betongarbetaren bakom mig som startar den ramsan.
För det vill han uppmärksamhet.
– Hörde ni? Det var jag som startade det där? Där har ni rubrikerna till i morgon. Jag gör ert jobb, nu vill jag ha en byline, sitter han och gafflar ner över pressläktaren.
Det är, faktiskt, lite småkul.
* * *
Jag vidhåller att Penguins-coachen, Michel Therrien, ser ut som en karaktär från en rysk tegelstensroman.
* * *
Renneys seger?
Delvis.
Både Henke och Fast Freddy Shoestring anser i alla fall att matchen vänder efter den timeout han tar efter Penguins 2-2-mål.
Undras om Simon, dörrmannen, går med på den teorin i morgon…
* * *
Det är stor show när Avery, tvåmålsskytten, för en gångs skull håller hov för pressen inne i omklädningsrummet.
För precis intill står Jagr och sufflerar.
– Åh, tänk att han alltid ska hålla på och prata med pressen. Vilken fucking inställsam typ, skrockar den tjeckiske stjärnan innan han inser att han har en vacker landsmaninna  på besök och börjar ägna sig åt henne.
Kanske inte låter så roligt nu när jag skriver det, men…you should have been there.
* * *
Jag vidhåller att Penguins kan bättre än så här – och tippar fortfarande att de går till final.
* * *
Landsmaninna…kan man verkligen skriva så?
* * *
Härlig Caps-seger.
Mot slutspel, unge Bäckis.
* * *
Och för min del:
Mot Elaine’s.
En långsittning där, troligen i sällskap med en härlig festprisse som heter Hansi, blir perfekt uppladdning för Devils-drabbningen i morgon.
Vi hörs då, FivePoints och E.J.N.