Big, Big game, del 2

Ikväll vinner Devils.
Det måste dom.
Det kan för hela helvetet inte bli så att Rangers ”sveper” lillebror utifrån de fula åkrarna och industritomterna på andra sidan Hudson-floden.
För ett sådant scenario finns liksom ingen täckning, även om årets tappning av New Jersey passat Blåskjortorna ovanligt bra.
1-2.
Där är tipset.
* * *
Råkade av misstag radera ett inlägg från Behemont nyss.
Förlåt.
Kom igen, stammis.
Men försök låta bli att kalla folk som kommer att läsa den här bloggen för lallare. Fortsätter du med såna tillmälen blir du raderad avsiktligt.
* * *
Pressrummet öppnar två en och halv timme före match och eftersom jag varit  halvledig idag hängde jag praktiskt taget på låset.
Det är en rätt speciell känsla att knalla omkring i ett nästan öde Garden någon timme innan publiken släpps in.
Ordningsvakterna håller möte vid Gate 62, materialarna grejar med klubbor och tejp nere i båsen, en tjomme kommer ut på isen repeterar nationalsången,  den som är ansvarig för slikt testar jumbotronen och nån städar går och sopar vid de nedre VIP-logerna.
I övrigt är det tomt.
Och här går Biffen från Nedre Tjärna i Borlänge.
Bra märkligt, är det inte?
* * *
Det där tipset…det kanske är väl optimistiskt. Med de här två lagen på rinken ter sig 1-2 som rena målfyrverkeriet.
Devils har haft riktigt duktigt måltorka på slutet – och som tydligt framgår av en artikel i Bergen Record är det de som ska göra et’ som svikit.
Poängkungen Zach Parise har noll på de senaste sju matcherna, Jamie Langenbrunner ett på de senaste tretton,  John Madden ett på de senaste tretton, Travis Zajac ett på de senaste sexton och Patrik Elias ett på de tio senaste han spelat.
Tydligare kan det inte skrivas.
Om Rangers hittar jag ingen sådan artikel, men tro mig, statistiken är inte mycket festligare där.
Och båda lagen är geunint urusla i powerplay.
Om det inte vore för inramningen, för spänningen, för allt som står på spel skulle det här kunna bli en riktigt sövande kväll.
* * *
Inviger ännu en kavaj ikväll. En svart. Men den fungerar inget bra. Metallknapparna på ärmarna släpar i skrivbordet och orsakar då ett irriterande ljud. Det kan vara skillnaden mellan en hygglig text och en usel…
* * *
I inlägget som försvann tyckte Behemont att det verkade som att jag har nerverna på utsidan ikväll.
Tja, är inte det som det ska vara?
* * *
Gomez är fortfarande skadad. Så Devils-fansen har ingen att bua åt ikväll. Å andra sidan slipper de möta Rangers bäste poängplockare så det kanske jämnar ut sig.
* * *
Det var nån som nämnde Weinman i kommentatorsspåret.
Ja, han ja.
Han inte bara gnäller på Bäckman. Han är en hopplös glappkäft också. Ingen babblar mer och högre här i pressrummet medan vi seriösa kollegor (well…) försöker koncentrera oss på att skriva texter.
Han sitter här just nu, precis bakom mig, och drar anekdoter för kollegor som följer Devils och således inte korsar hans väg mer än undantagsvis.
Jobbigt är det.
* * *
Ovetjkin, Ovetjkin, Ovetjkin.
Det är så man skriver hans namn på svenska.
Precis som man skrev Tretjak – och inte Trechak.
På engelska skriver man Ovechkin – och på ryska skriver man med kyrylliska bokstäver –  och det tycker jag blir lite krångligt.
Ska vi sluta ha den debila debatten nu?
* * *
Han får inte särskilt mycket uppmärksamhet, men kolla hur säker Oduya blivit, hur galant han löser praktiskt taget alla situationer, hur trygg han är i rollen som NHL-back.
Som Henke – han som står för motståndaren i kväll – sa häromsisten:
– Johnny Oduya är den mest underskattade svensken i ligan.
* * *
Ja, man ska skriva Datsjuk och Kovaltjuk också.
* * *
Okej, nu är det dags.
Här blir liv i luckan ikväll.
Kul, kul, kul.
Vi hörs efter den förmodade holmgång som kallas första perioden.