Krig i Boston, del 4 – The end

Senators mäktar inte med någon upphämtning den här gången.
Tredje perioden börjar med att Shane Hnidy (säg det efternamnet snabbt några gånger efter varann) får smaska in en puck som inte ser direkt otagbar ut – och då är det som att Sens lägger av.
Ger upp.
Struntar i att ens försöka komma tillbaka.
Ledande profiler i laget verkar dela den uppfattningen, för efteråt  får vi i tredje statsmakten vänta tills bläcket torkar i våra pennor innan dörrarna till omklädningsrummet öppnar.
Krismöte pågår nämligen.
– Vi pratade om att det inte får se ut så här. Alla måste förstå att vi är tvingade att vinna de tre matcher som återstår, suckar Daniel Alfredsson medan han slår korken av en vattenflaska.
Mannen som sägs leda främst genom sitt exempel har den här sura eftermiddagen i Boston visat verbalt ledarskap, det är tydligt det.
* * *
I mitten av slutperioden här i Banknorth kommer telefonsamtal från Siljans södra strand.
Det låter som någon ringt från extranumren på en Springsteen-konsert på Stone Pony 1977.
Ett sanslöst drag pågår.
Ett sting av längtan hem till kulturbygden kan inte förnekas…
* * *
Pebben verkar hålla med vissa kritiska kommentatorer om mina – och mina chefers… – prioriteringar.
När en presskille varit in och hämtat honom i de inre regionerna av Bruins omklädningsrum och den glade göteborgare får syn på big Biffen slår han ut armarna i en häpen gest.
– Är det du som är ? Har Rangers ingen match idag, säger han och flinar så den största snusprillan som stoppats under en överläpp på amerikanska östkusten håller på att trilla ur.
Ha!
Det hör för övrigt till saken att vi aldrig träffats tidigare…
* * *
Om nu Marco Polo-Persson inte varit och glassat i Kalifornien hade jag sluppit gå omkring i min tunna kavaj i Massachusetts-vinden och letat efter en taxi helt på måfå…
* * *
”Sense of urgency…”.
Den frasen förekommer i praktiskt varje fråga store Ottawa Sun-Bruce ställer till spelare, coacher och kollegor i Senators omklädningsrum.
Oraklet är frustrerat nu.
* * *
Kommer mig aldrig för att fråga vad det är Pebben snusar, men man kan väl gissa att det rör sig om nåt sånt där Rapé-bjäfs de håller på med nere i Göteborg.
* * *
Jason Spezza verkar inte direkt vara någon att hålla i handen när åskan går. Det var ofta han som föll igenom i finalserien i våras – och det är han som inte tar i nu heller.
* * *
Eftersom allting annat – mat, uppkoppling, service, pressmänniskor och what have you – är så utmärkt i den här hallen förvånar det inte alls att Bruins har ett så  gemytligt omklädningsrum. Jag har besökt lyxigare, men inte många trevligare.
* * *
Alfie har förresten längre hår än på länge.
* * *
Vet inte vad man ska tycka om att jag just idag, när den där bomben om Broadway Sean briserat, bor på ett hotell som ligger på Avery Street…
* * *
Matinéföreställning betyder att spelarna kan ta med sig kidsen på match – och i Bruins-kabyssen är det rena barnkalaset.
Aaron Ward – backen som blev osams med Jagr i Ranger – har till exempel en liten dotter som vill hoppa på klubbmärket . Sen tror jag det är Peter Schaefers grabb som gråter förtvivlat för att han inte fått prata mer med Tim Thomas. Jag förstår precis, jag brukar känna lika när Micke Nylander försvinner ut ur omklädningsrummen sådär fort….
* * *
Caps får ingenting gratis och vill de hänga på måste – ja, måste – det bli vinst nere i Sunrise ikväll.
* * *
Senators har med sig Phil idag – den vänlige och duktige pressbasen. Kan man göra sig förhoppningar om att de fimpat den andra, han som gapar om att det minsann är han som bestämmer?
* * *
Det är några äldre Bruins-barn på plats och de skojar coachen Claude Julien med.
Framförallt är det en liten lintott som sitter på Andrew Ferences plats som blir uppmanad att klippa av sig hockeyfrillan för med sån kan man inte bli någon bra spelare nuförtiden.
Fast det kanske inte är något skämt.
* * *
Fatta det här:
Om Sens får stryk i sina tre återstående matcher – mot Canadiens hemma på tisdag, borta mot Maple Leafs på torsdag och hemma mot Bruins på fredag, då kan de missa slutspelet.
Vem hade ens kunna fantisera om att sådan risk skulle föreligga inför grundseriens sista vecka?
* * *
Nu slår vi igen här.
Tills i morrn.
Då är jag någon annanstans. Försök gissa var. Pebben blir glad, om jag säger så…