Petr på hockeymatiné i stålstan

Hallå, det är Petr som talar.
Petr Bjurman.
Jag heter så idag.
Ja, det är i alla fall namnet som står på min ackreditering i Mellon Arena här not so beautiful Pittsburgh.
Någon på pressavdelningen tänkte väl att ja, Sykora heter ju så, då måste väl den här svensken ha samma namn. Det är nog bara ett t som försvunnit i ansökan från NHL-kontoret.
Men inte mig emot.
Jag heter gärna Petr för en dag.
* * *
Brutal bagarväckning idag.
Planet från Boston gick redan vid sju och jag är ju en sån gubbe som vill vara ute i tid när jag flyger, så ni kan ju tänka er.
För övrigt får vi väl kolla med vår flygintresserade kommentator Anders om han kan räkna ut vad för flight jag var på.
Den gick direkt, kan jag meddela.
* * *
I gamla Mellon finns inget separat pressrum där såna som jag kan sitta och randa. Man får klättra upp på pressläktaren direkt om vill ha något uträttat.
Det har jag gjort – och sitter nu här, mol allena,  och tänker på hur fin Penguins gamla igloo ser ut när den är tom.
Ja, jag är ju egentligen anhängare av moderna, bekväma lounge-artade Wachovia Center-fester och anser att den här sortens kalla, obekväma, ofunktionella, smutsiga skjul tillhör en annan tid.
Men ändå.
Just Mellon har ju sån suverän särprägel och så mycket klassisk hockeyatmosfär att det är svårt att inte bli förförd.
* * *
Ingen kan komma och påstå att Pittsburghs flygplats ligger för nära stan.
Taxin till hotellet tar åtminstone lika lång tid som hela flighten från Laguardia till Boston igår.
* * *
Jaromir Jagr gör förmodligen sin sista match i Mellon idag.
För hur charmig den här klassikern än är ska den rivas efter denna säsong. En ny, modern skapelse helt i min smak håller på att resas i grannskapet.
– Jag kommer inte att gråta, säger stjärnan som under 12 säsonger hade Mellon som hemmaarena till New York Post.
Den kommentaren ska måhända ses mot bakgrund av att Pens-fansen numer buar ut den gamle hjälten så fort han är i närheten av pucken…
Frågan är om han överhuvudtaget spelar någon hockey i stan igen.
Ryktet säger att ”Jags” – som inte kommer att göra de 84 poäng som krävs för att optionen i hans kontrakt ska utlösas automatiskt – överväger att avsluta karriären i ryska ligan.
– Jag vet vad jag ska göra nästa år, men tänker inget säga. Helt klart är dock att jag återvänder till Pittsburgh. Jag har fortfarande ett hus där och tänker vara på plats när det sägs, flinar superstjärnan.
* * *
Det är inte direkt Mallorca här heller, men klart mycket varmare än i permafrostens Boston. Kavajen duger nästan som ytterplagg.
* * *
Uppvärmning pågår och det är bara att pricka av den samlade supertalangen på hemmalagets planhalva.
Sid The Kid, Marian Hossa, Malkin Sykora, Jordan Staal, Malone, Gonchar…de ska alla spela den här matchen och jag kan ju inte tänka mig nåt annat än att de säkrar divisionssegern nu.
4-2, ska vi säga så?
* * *
Avery säger idag att han tror att det är någon av hans ”fiender” som planterat namn och telefonnummer hos bordellmamman som gripits på Manhattan.
– Vi i laget har garvat oss fördärvade åt den här historien, berättar han för Dellapina.
Rangers pressavdelning sägs vara mindre road – måhända för att de kallhamrade typerna där varit med förr och vet att New York-media näppeligen släpper en så smaskig story i första taget…
* * *
Hal Gill värmer upp utan hjälm. Med tanke på att han trejdades till Pittsburgh så sent som för en månad sedan är det rätt tufft gjort, tycker jag.
* * *
En skribent i Pittsburgh Post-Gazette skriver idag att hemmafansen borde behandla coachen Michel Therrien.
Det tycker jag också. Då kanske han slutar se ut som en Sisters of Mercy-sång i hela ansiktet.
* * *
Sitter på samma pressläktarrad som den tunga New York-kvartetten idag:
Dellapina från News, Brooks från Post, Zinser från Times och Zipay från Newsday.
Ska bli ett nöje att se om det går att spåra några brister i neutraliteten där. Här gör det det definitivt…
* * *
Nu ska Petr ta en kopp kaffe och lyssna på nationalsång.
Ber att få återkomma i första periodpausen.