Petr på hockeymatiné i stålstan, del 4 – The end

I hissen ner till omklädningsrummet är det två Penguins-anställda som diskuterar slutspelsscenarion.
– Jag hoppas vi får Bruins eller Flyers, säger den ene.
– Men Rangers då, undrar den andre, det gick ju bra idag.
– Jo, men det är så utmattande matcher. Jag tror de får enklare mot Flyers och Bruins. För att nu inte tala om Senators…
Många hockeyfans i New York trodde att de vid det här laget  också skulle kunna ha såna angenäma resonemang. Så sent som för en vecka talades det ju om att Blueshirts skulle vara med om och slåss om
Efter den här motgången i Mellon handlar det om streckstrid istället. De har fortfarande en match på flertalet konkurrenter, men det är bara tre poäng till mörkret.
– Det känns konstigt. Jag tycker vi vunnit rätt mycket på slutet, säger Christian Bäckman och skakar på huvudet.
Well, there you go.
Det är så jämnt det är i  numer; losar man några poäng hotar katastrofen omedelbart runt hörnet.
* * *
Går vilse när jag ska lämna hallhelvetet och hamnar i en korridor som leder absolut ingenstans. Öppnar den enda dörr jag hittar – och kommer in till domarna.
De ser lätt skrämda ut.
Och ja, jag skulle ju kunna vara en demon utsänd från hockeyhimlen med bannor om att Sid The Kid nog ska bedömas på samma grunder som alla andra.
Men det är jag inte. Jag är en väluppfostrad biff som ber om ursäkt, backar ut och fortsätter treva mig fram genom Mellon-labyrinten.
Först efter en kvart är jag ute i ful-Pittsburgh igen.
* * *
Det är inte direkt någon poäng att påminna Henke om att han gjorde en serie makalösa räddningar under matchen.
Han kan bara tänka på tavlan i slutet.
– Ett jävla misstag, säger han med en suck och river loss det tjocka lager av tejp han alltid har runt fotlederna.
Att han var ut och skällde på domaren efteråt ska man tydligen inte ta så allvarligt på.
– Äh, jag tyckte att jag hade den. Ibland blåser de ju på en gång, man vet aldrig.
Där har ni en som siktar på revansch i returen på Garden på måndag kväll, lita på det…
* * *
Undras om Detroit vill hjälpa Vancouver eller inte.
0-0 i mitten av andra, mot Nashville.
* * *
Fast Freddy Shoestring är osedvanligt deppig, för han anser att det är hans fel att Rangers förlorar idag.
– Ja, det är ju på min utvisning de gör mål. Då känns det så, säger
Så, där har ni en till som definitivt vill ha snabb revansch.
* * *
På nära håll är Malkin, med sina tio stygn, inte alldeles olik Frankenstein.
Vad han tycker om saken?
Who knows.
Han vägrar ju fortfarande prata engelska.
* * *
Broadway  Sean sitter på platsen intill Henke och stirrar tomt ut i luften. Men plötsligt reser han sig, drar av sig underbrallorna och står sen där, som Gud – och diverse gym-instruktörer – skapat honom
Vardag för hockeyspelare kanske, men jag har inte vant mig vid nakna kändisar ännu och vet inte var jag ska titta; på håll ser det förmodligen ut som att jag plötsligt tycker golvet runt Henkes fötter är väldigt intressant.
* * *
Jaha, nu har Niklas Kronwall klappat in 1-0 uppe i The Joe.
Grattis, Canucks.
* * *
Bäckman verkar hålla med om att Crosby får ta sig aningen större friheter än andra.
– Jag får ju några crosscheckingar i ryggen. Sedan tycker domaren i alla fall att det är jag som crosscheckar honom i ansiktet, säger Alingsås-sonen med ett snett leende.
* * *
Det är för övrigt påtaglig brådska i bägge omklädningsrummen. Returen äger som sagt rum redan måndag kväll i Garden – och båda manskapen flyger till New York direkt efter matchen.
Anders har tiderna i kommentatorsspåret för den som är intresserad…
* * *
Ah, vad fan nu då. Verkar som Kronwalls balja blev bortdömd.
Sorry, Canucks.
* * *
Petr själv blir kvar till i morgon bitti och jag gör mig vissa förhoppningar om att hitta  en eller annan New York-kollega i hotellbaren om några timmar.
Men går allt som det ska finns jag på plats under the rematch på Garden i morgon kväll.
Då räddar Rangers säsongen.