Rangers-Pens; Reload, del 4 – The end
Ojvoj.
Det blev 2-1 till slut.
Och när Chris Drury – the killer – satte sudden-pucken hände det:
Jag och Surkålsmannen gjorde en high five.
Det säger rätt så mycket om hur viktig och skön här den segern var.
Jag och Surkålarn…vi är buddies nu.
Fantastiskt.
* * *
Fast det höll på att bli som vanligt. När de efter sån totaldominans inte lyckades göra mer än det där banan-målet blev Rangers nervöst, började krokna – och det begåvade motståndet fick vittring.
Efter kvitteringen var jag övertygad om att Penguins skulle vända och vinna. Jag till och med vände mig mot den haltande (nej, fråga inte) och sa att 1-3 sitter i tom kasse,…
– Men det fick bara inte hända ikväll, säger en synnerligen lättad Freddy Shoestring efteråt.
– Vi kunde inte förlora den här matchen. Det hade inte gått att stå ut med.
Han är samtidigt lätt frustrerad över att det överhuvudtaget skulle behöva gå till förlängning ikväll.
– Vi ska ju vinna det här med 4-0. Vi måste avgöra matcherna tidigare, inte låta motståndarna hänga kvar så länge…
Just så.
* * *
Roligt att se hur upprörd Gonchar var över utvisningen i förlängningen.
Det verkade som att han sa åt Devorski-jönsen att såna där fasthållningar har man ju fått utsätta Jagr för i 20 år, ska det plötsligt bli UTVISNING nu?
* * *
Ögonlocken hänger som regntunga markiser på Henke.
Han är trött.
Orsak:
Isen.
– Den var väldigt dålig idag. Då blir det jobbigt. Man får ta i extra varje gång man ska ner på isen och glida.
Titta där, den detaljen – att det var dålig is mot Penguins – hade ni ingen aning om. Man ska läsa den här bloggen…
* * *
Den påtagligt dejliga, tjeckiska reporter som ibland är här och intervjuar Jagr slår idag till med en rätt så iögonenfallande urringning.
Den påstår Varpu, min finska vän, att jag tittar rätt så ingående.
Inte alls.
Jag är bara intresserad av tjeckisk intervjuteknik.
* * *
Rangers har gått om Ottawa nu.
Hade man inte räknat med för några månader sedan.
Å andra sidan vet jag inte om det är så mycket att hurra för.
Nuvarande tabelläge innebär att de ställs mot Devils i första slutspelsomgången.
Inte för att det blir särskilt lätt det heller, men jag föredrar vinnaren i southeast-divisionen.
* * *
Fast Freddy Shoestring tror, aningen stött, att jag menar honom specifikt när jag frågar om det blev trött i laget på slutet och Bäckman hugger direkt:
– Jovisst, Shoestring blev trött, säger han och flinar.
Jag skulle tvärtom vilja påstå att skonsöret var den som verkade piggast i hela laget på slutet.
Men…ah, jag kan inte hålla mig, här kommer en passning som vi väl får hoppas inte tas på alltför stort allvar:
Fan vore det väl annars, med den istiden…häpp!
* * *
Tung förlust, men det ser inte direkt ledsamt ut i Penguins-rummet.
Malone och Talbot skrattar till exempel gott, med varsin pizza-slice hängande i truten.
* * *
Shoestring kan väl, om han inte tyckte om det lilla skämtet, trösta sig med vetskapen att jag skulle behöva bäras ut på bår efter ett halvt byte i det tempo han håller…
* * *
Den kommentator som påstod att Malkin visst pratar engelska är ute och cyklar. Han har fortfarande tolk. Han hade det igår, han har det här på Garden. Ska vi ta och tona ner oss lite, kanske?
* * *
Alla är eniga om att Rangers insats under första halvan av matchen var grym, men Kung Henrik – som aldrig hemfaller någon överdriven optimism – är noga med att påpeka att Penguins inte ansträngde sig alltför våldsamt under samma period.
– Det var en konstig match. Jag stod nästan och frös under en och en halv period. Det var ju bara ett lag på banan. Sen började de plötsligt intressera sig för matchen och då blev det total scenförändring. De har en del talang att ta av…
De har ju det.
Jag står fast vid tipset att Penguins går till final framåt våren.
* * *
Garden var på bra humör idag.
Inga burop.
Istället lyfte de fram Broadway-artisterna med så dånande höga att jag lätt kan sätta in dem på tinitus-kontot.
Ibland är Garden bara bäst.
* * *
Vilka matcher som väntar nu, de kommande dagarna.
Bara i idag (tisdag…det är ju det för er nu):
Capitals-Hurricanes
Canadiens-Senators
Predators-Blues
Avalanche-Canucks.
Och så på onsdag:
Bruins-Devils
Flyers-Penguins
Lightning-Hurricanes
Jag sitter nästan och hoppar på pressrumsstolen av upphetsning.
* * *
Nu ska jag äta supé med Filip Hammar.
Kanske får vi sällskap av några hockeyspelare också. Man vet aldrig. Med Filip Hammar – som jag nog skulle kunna tänka mig att massera på riktigt (se första inlägget från kvällen, känns det som att jag behöver påpeka här…) – kan man locka ut vem som helst.
Vi hörs till kvällen, garanterat.
