Vid tv:n…, del 2

Ja, som sagt, där skulle man ha varit.
Verizon Center, där det brukar vara så dött,  höll ju på att spricka i fogarna.
– Vi har inte haft sådan stämning på många, många år, jublade tv-kommentatorerna.
Men det fanns också mycket för de rödklädda fansen att vara glada åt.
Caps är ren ren fröjd att se just. De har sån energi, är så kreativa och verkar tycka det är så skoj att spela hockey att de liksom inte går att stoppa.
Må det hålla hela vägen.
Och sen skulle inte jag vilja vara den som ställs mot dem i första slutspelsomgången. Snacka om att det kan bli en repris på Edmonton-undret för två år sedan.
Här är ytterligare några noteringar:
•– MVP!, MVP! MVP!, skanderade Verizon-publiken efter ”Ovies” fantastiska 4-1-mål. Jag håller med. Den magnifike ryssen måste faktiskt vinna Hart Memorial.
•Duktigt utbrott han fick, Peter Laviolette. Han såg ut som en ung Per Bäckman, nästan. Men jag gillar att se coacher som tappar besinningen. Då är det allvar.
•Att påstå att han är sitt gamla jag vore väl att ta i, men visst har Fedorov fått en nytändning i huvudstaden.
•Viss förståelse för man ha för Canes-coachen. Domarna var petiga. Framförallt har jag svårt för de utvisningar som ständigt följer så fort en spelare råkar komma åt målisen. Vad är det för larv?
* * *
Inte nog med att Ottawa fick torsk mot Montreal – för andra matchen i rad gick fjolårsfinalisterna mållösa av banan. Och nu är det, med två matcher kvar att spela, bara två poäng ner till slutspelsstrecket. Det är en kollaps av New York Mets-snitt vi bevittnar.
* * *
Nu ska jag kolla Avalanche-Canucks.
Foppa spelar.
Stor match i Ö-vikstrakten, kan man tänka.