Sista Regular-natten med gänget, del 4 – The End

Holy shit!
Vilken lördagkväll det kan bli i Verizon Center.
Carolina gick ju mot alla odds och förlorade – så nu har The Young Guns matchboll (tack för uttrycket, hdw. I like it ).
Men vilken pärs det var att sitta och försöka uppdatera en NHL-sida som hängde sig hela tiden – troligen på grund av trafik från galna svenskar som blivit förälskade i Capitals de senaste veckorna. Jag hade vid det laget flyttat till pressrummet, för fajten här i Garden var ju jämförelsevis blaha blaha, och gick som Professor Balthazar runt borden här inne. Till slut spräckte tv-kommentatorn Sam Rosen – som fick info snabbare än vis som satt vid våra datorer– anspänningen genom att berätta hur det gått.
Då gjorde Biffen några Wilander-wichtar.
Underbart, underbart.
* * *
Fast Freddy Shoestring fick chansen som tredje straffskytt – i ett läge när han absolut måste sätta den för att hålla matchen vid liv.
Stort av Renney att visa sin mest underskattade forward det förtroendet, till slut.
Naturligtvis satte han den – och det med ackuratess.
– Jag har aldrig tidigare slagit en straff  och var inte beredd på att jag skulle slå den tredje nu, även om det snackats om att jag skulle ta en någon gång framöver, berättar göteborgaren efteråt.
– Men jag hann aldrig bli nervös. Jag bara intalade mig att den skulle sitta.
Och det gjorde den. Nu hjälpte det ju olyckligtvis inte, men ändå – det var snyggt och fansen i Garden visade tydligt att de gillar ”Chuey”, som de börjat kalla Fast Freddy.
* * *
Ottawa fick alltså stryk med 2-1 av Boston, men i och med att Canes förlorade är de ändå slutspelsklara. Liksom Boston och Philly. Allt som återstår att avgöra nu är några inbördes placeringar – och huruvida Caps eller Canes ska sluta trea i tabellen.
Likafullt, Ottawa alltså…de före detta suveränerna går sannerligen inte in i playoff med något momentum. De har Alfie på skadelistan, de förlorade den sista, livsviktiga hemmamatchen mot Boston – och nu får de möta antigen Pittsburgh, Montreal eller – om Philly och Boston båda förlorar sina avslutande matcher – Washington eller Carolina. Morsning korsning, säger jag.
* * *
Som vanligt efter sista hemmamatchen i grundserien tackar Rangers fansen genom att stanna kvar och slänga ut tröjor och annat skröfs på läktarna.
Spelarna får gå ut på isen en och en och jag står i spelargången när en Malik, i fin kostym, gör sig beredd att promenera ut i New Yorks obarmhärtiga strålkastarsken.
Han ser plågad ut, men det går rätt bra. Ingen buar. Och när den hårt prövade tjecken kommer tillbaka in i spelargångsmörkret får han en klapp på axeln av Colton Orr.
Fint, va?
* * *
Stor match i Newark på söndag också. Den som vinner tar fjärdeplatsen och får hemmaplansfavör i första slutspelsomgången.
Det är dock, om jag förstår saken rätt, inte givet att det det blir någon Tunnel-serie. Om Rangers torskar samtidigt som Boston slår avsågade Buffalo idag (lördag), då tar Bruins femteplatsen och Rangers blir sexa (de får lika antal segrar, men Bruins har övertaget i inbördes möten mot Rangers)
Caps-Rangers…det kan bli den serien.
* * *
Det bör nog också påpekas att det verkligen inte är givet att Capitals slår Panthers.
Kan de knäcka ett Hurricanes som har precis allt att spela för, då kan de ställa till det för Capitals också – särskilt som det finns nerver i det unga D.C.-laget…
Å andra sidan borde de vara lite trötta efter holmgången i Raleigh.
* * *
Islanders-coachen Ted Nolan är en klok man.
Så här sa han efter den fina säsongsavslutningen på Garden:
– Vi får hela tiden höra att vi inte har något att spela för. Jag motsätter mig det synsättet å det mest kraftfulla. Vi får furstligt betalt för att spela och våra fans betalar dyra pengar för att se oss. Så vi har alltid något spela för.
* * *
Hoppas Bäckis sover bra i natt.
Jag åker till D.C med första bästa förmiddagståg och håller bara tekniken – aldrig säkert i Verizon – blir det ett sjudundrande bloggande från årets hetaste hockeymatch.
Vi hörs då.