Rond två i Bon Jovi-land

Tillbaka i The Rock – för tredje gången på mindre än en vecka (vi hade ju grundserieavslutningen här i söndags också).
I vanliga hade jag definitivt börjat klaga över att man ska behöva  krångla sig ut hit hela tiden.
Men nu är det inte vanliga fall. Det är  Stanley Cup-slustpel. Det bästa, roligaste, mest spännande som finns.  Så jag skulle kunna bo i downtown Newark i två veckor –  och ändå vara glad (nåja…).
Konklusion:
Jävlar vad härligt allting är.
* * *
Rond 2 mellan Devils och Rangers väntar alltså.
Devils måste vinna – annars kommer de till Garden på söndag i 0-2-underläge och…nä, det går bara inte.
Frågan är hur det ska gå till.
De flesta kommentatorer och experter här är rörande överens om att Jersey-laget spelade på toppen av sin förmåga i onsdags och helt enkelt inte kan göra så mycket.
Ja, Marty Brodeur måste undvika de där misstagen Rangers gjorde merparten av sina mål på, forwards måste hitta ett sätt att slå hål på Henrik Lundqvist och i den mån det är möjligt  måste de se till att skära av gamle kompisen Gomez autostrador genom mittzonen.
Men själva spelplanen varken vill eller kan de rubba på, menar man. Den fungerade perfekt i onsdags. Att den ändå inte ledde till seger är tough luck, men det finns inga justeringar det här laget är i stånd att utföra.
Säger dom alltså.
Rangers, däremot, spelade  inte alls särskilt bra i första matchen och bör kunna höja sig åtskilliga klasser.
Vad händer då?
Intressant.
Jag tror, återigen, att det blir förlängning.
Lång förlängning.
Vilket vore väldigt typiskt, då jag ska upp tidigt i morgon och inte alls kan stå och vänta på några nattåg framåt småtimmarna.
* * *
I de här trakterna är vädret nyckfullt som en Mike Keenan på svamp.
Igår var det bubblande sommar. Idag är det regnigt, grått, kallt och blåsigt igen.
I såna lägen accentueras bilden av New Jersey som bakgården gud glömde.
När tåget kommer upp ur tunneln under Hudson River känns det som att braka rätt  ut i en version av Sickla industriområde som upphöjts till delstat.
Det är så fult att det nästan gör ont att titta.
* * *
Brian Gionta är skadad – enligt kryptiska Devils-propåer ”i sidan”.
I grundserien hade han vilat, men nu är det slutspel, så det verkar som att den kvickfotade snipern ändå ska vara med.
* * *
Är du nykter idag, Behemot? Och i så fall – får vi höra något av dig? Tråkigt annars.
* * *
När Path-tåget glider in mot sketna Penn Station tycker konduktören att han kan kosta på sig att vara lite lustig och säger, i högtalarna:
– Då så, ladies and gentlemen, då närmar vi oss Fort Lauderdale. Nej, förlåt, det är visst bara downtown Newark.
Ingen skrattar.
Vi vet bara alltför väl var vi  ska…
* * *
Det bär honom helt uppenbart emot, men dystre Devils-tränaren Brent Sutter tvingas till sist erkänna att Henrik Lundqvist är rätt bra.
– När vi skjuter i stolparna har han inte så mycket med saken att göra. Inte ner vi skjuter utanför heller, muttrar han först surt när lokalreportrarna undrar om han inte är imponerads av svensken.
– Men okej då, fortsätter gubbstrutten när murvlarna insisterar på att Kungen ändå är en sjujävla keeper, jag måste ge honom cred. Han gjorde några förstklassiga räddningar senast.
Att en sådan Per Bäckman-kusin tvingas till dylikt erkännande säger en hel del om hur sor Lundqvist blivit.
* * *
Visst, jag skulle kunna hyra en bil och köra hit.
Det är lockande, för då har man ju ryggen fri efteråt.
Men att köra ut från Manhattan, genom Holland Tunnel, den här tiden på en fredag…forgeddaboutit. Jag skulle vara framme på tisdag.
Ni vet ju hur det är här:
The highway’s jammed with broken heroes on a last-chance power-drive…
* * *
Tungt Marty Brodeur-citat efter matchen i onsdags:
– Jag blir alltid chockad när någon gör mål på mig…
* * *
Om spelarna i Devils nu inte kan göra så mycket åt sin spelplan kan fansen göra desto mer åt sin.
En fredagkväll under playoff  vore det väl satan om de inte skulle kunna fylla sin lyxhall – och se till att lede fi från Manhattan inte får komma hit och äga,
Men i duggregnet på det patetiska lilla tivolit utanför entrén är stämningen om möjligt ännu mer vissen idag.
Sorgligt.
* * *
Ikväll är slipsen en glittrig men ändå diskret sak i svart och guld.
Den har hjälpt Henke Lundqvist att hålla nollan vid åtminstone tre tidigare tillfällen.
* * *
Första mötet mellan Capitals och Flyers ikväll också och – jag hade hemskt gärna velat vara där. Den resan var dock inte möjlig idag. Men hav tålamod, snart börjar bloggen samla frequent flyer-poäng igen.
Det ska för övrigt bli vansinnigt spännande att se om Caps fortfarande är on a roll – och hur hårdföra Flyers i så fall reagerar.
* * *
Zubrus och Brylin ska skjuta högt på Lundqvist idag, sägs det i Star-Ledger.
Låter som en begåvad plan.
Om det nu inte vore för att Henke, eller åtminstone folk runt honom, också läst Star-Ledger idag…
* * *
Eken?
Nä, han sitter hemma på Upper East Side och kliar sig i sin Brynäs-navel ikväll också.
– Men du behöver väl inte gå till lika hårda angrepp i bloggen igen, säger han på telefon.
Jo, det är klart jag behöver.
Det första kommer här:
Eken är ett våp som inte vågar ta sig ut hit längre.
* * *
Jag försöker få bort det mesta, men det är ju bara att erkänna:
Det är ett extra tillbehör på den vurre jag nöjer mig med att käka i pressrummet.
Just det:
Surkål.
Så vad är jag nu, om inte också en surkålsman?
Jag ber hela världen om ursäkt.
* * *
Det är i sanning inte många kändisar som håller på Devils, men skådisen Kevin Smith – rund herre ni sett i, tja, senaste ”Die hard”, om man nu ska dra upp den i så här anständiga sammanhang – tillhör de få och han ska vara här ikväll.
Man stargazer-hisnar…
* * *
Är helt övertygad om att Pittsburgh vinner ikväll också.
Sen  blir det precis som i finalen för Senators.
De vinner första hemma, men får stryk i andra – och sen avgör Penguins i Mellon.
På vägen dit hinner 14 slagsmål utbryta.
* * *
 Jag är inte längre ackrediterad för håravfallspublikationen AftonBALDET.

Duktigt jobbat av Jersey-folket…
* * *
Dellapina kommer fram och frågar hur man säger ”good evening” på svenska.
Får vi en News-rubrik rymmande ”God afton” nu?
* * *
Nu är det bilder från en antik match när Brendan Shanahan spelade slutspelsmatch med Patrik Sundström – för Devils.
Det är 20 år sedan och några av lagkamraterna i Rangers idag – till exempel Staal, Dubinsky och Callahan – var inte mer än bebisar då.
Det tycker jag är roligt att tänka på.
* * *
Håller på att krocka med – och knocka – tjejen som ska sjunga nationalsång när jag går mot hissarna till pressläktarna.
Vad hade hänt då?
Hade jag fått sjunga istället?
Det hade kunnat bli en Roseanne Barr revisited.
* * *
Nu är det uppvärmning.
Och härifrån ser man inget mer än att spelarna är på isen, men jag inbillar mig att det ryker om Brodeur. Så revanschsugen är han…
Okej, nu tar vi toabesöket – och en stor mugg kaffe.
Sen kan rond 2 börja.
Oj, vad stort.
Vi hörs när gonggongen gått en första gång.