Playoff i Motown

Sov i fyra timmar.
Sedan ringde klockan – eller snarare mobilen – och Biffen fick kasta sig i en bil till JFK och här är vi nu.
I…just det: Detroit.
Coolt ,va?
* * *
Fast det har varit en jävla dag so far.
Först var flyget en timme försenat – som alltid; det amerikanska inrikesflyget är ett enda stort, dåligt skämt.  Sedan var det fel på dörren när vi skulle gå av – så länge att jag insåg att jag inte skulle hinna hämta upp någon hyrbil och istället fick åka taxi in till stan.
Och så vägrade uppkopplingen i Joe Louis Arena fungera. Helt. Jag ringde den tekniskt begåvade – och tålmodige… – Höken, jag bråkade med teknikerna i Joe Louis Arena , jag slog en hård Borlänge-näve i tegelväggen där Tomas Sandströms namn står skrivet och jag var bara sekunder från att ringa Rosen och be honom lägga ut en liten textglutt om att jag sitter i Michigan och gråter med icke-fungerande laptop.
Då lossnade det.
Så nu kan det bli bloggfest i alla fall.
* * *
Här, i The Joe,  har vi Red Wings i eftermiddagsföreställning uppgörelsen med Nashville.
Kan bli en frejdig fest.
Men det vill nog till att Red Wings vinner idag också. Underskattade Predators kan bli väldigt svåra att tas med hemma i Music City.
* * *
Så här såg det ut på det där flyget, nånstans ovan Ohio.

Intressant, eller hur?
* * *
Som Big Pete berättar i kommentatorsspåret verkar det alltså som Philadelphias norske vänsterforward Patric Thoresen  tvingas operera bort en testikel efter att ha täckt ett Mike Green-skott.
Fy fan vad hemskt. Det är sånt man börjar gråta bara av att tänka på – och hockey känns plötsligt inte alls så angeläget.
* * *
Ett problem med allt strul under preludierna är att jag inte hunnit äta.
Då kan jag bli mycket grinig.
Så var förvarnad.
Blir det mycket gnäll och jämmer är det hungern som rider Biffen.
* * *
Detroit Free Press har en grym artikel om Darren McCarty idag.
Där berättas att han så sent som i slutet av november var en nyskild, ruinerad 110-kilosklump som rökte gräs (!) och försökte hantera sina svåra alkoholproblem.
Ett halvår senare är han i sådan praktform att han ska spela sin andra slutspelsmatch på två dygn.
Säger mycket om NHL, tycker skeptikern.
Framförallt säger det en del om Darren McCarty, skulle jag vilja påstå.
* * *
Uppvärmning nu.
Då ser det ut så här i The Joe:

Jag är rädd att det inte syns, men både Homer, Lidas och Zäta värmer upp utan hjälm.
Då får man alltid extra poäng hos mig.
* * *
De har haft problem att fylla läktarna, och skapa stämning, här också.
Men idag ser det ut att bli tämligen knökat och de glittriga vippor som ligger vid alla sittplatser lovar gott.
* * *
Hur stort som helst.
Jag har den klassiska The Joe-speakern intill mig.
Det är han som låter som att han var på väg mot pension redan när Gordie Howe gick i lekis.
Nu kan jag konstatera att det är ungefär så han ser ut också…
* * *
Varför har det varit så lite i svenskar i Nashville.
Jag kan på rak arm bara komma på två – Patrik Kjellberg och Foppa.
Nån som kan skaka fram några fler ur minnet?
* * *
Det är hysteriskt trångt på den lilla pressläktaren i The Joe – i synnerhet under så här stora matcher.
Så det är tur att man är liten och smidig och inte alls trycker upp NBC:s långhåriga fotograf mot ett skrivbord…
* * *
Jason Arnott är imponerad av Datsyuk-Zetterberg-Holmström-linan.
– Det är förmodligen ligans bästa kedja…det är väldigt jobbigt när de är på isen. Då måste man oroa sig hela tiden, säger han.
* * *
De håller på sitt hockeylag i Nashville också, men inte så hårt att de reser med till
Här finns inte en cowboy-hatt så långt ögat kan skåda.
* * *
Gary Bettman är in the house.
Han står och skrockar med Red Wings presschef John Hahn när jag rusar runt och flaxar med armarna för att försöka få igång uppkopplingen.
Och inte för att vi vill vara såna, men han är väldigt liten, mannen…
* * *
Och så, i serien Biffens ackrediteringar, presenterar vi dagens fynd.

Notera Ljunglöfs Ettan till vänster…
* * *
Nu ska jag äta lite popcorn.
Det får väl bli lunch det då…
Vi hörs i första paus.