Den stora söndagen på Manhattan, del 4

Ledsen, tekniken sket sig. Här är fjärde inlägget.

Det svänger, det kokar, det sprakar.
Vid åtminstone yra tillfällen sitter jag bara och skrattar, så kul är det.
Oförglömlig kväll mitt i Gotham.
* * *
2-3 nu alltså.
Och jag tycker inte det är särskilt ologiskt.
Devils känns lite hungrigare, lite kvickare och lite mer…”på”.
Nån gång måste puckarna dessutom studsa deras väg.
För övrigt:
Det spelar ingen roll hur mycket såna som Jagr och Shanny sitter och säger att det inte är klart, inte klart, inte klart.
När man leder med 2-0 efter två bortamatcher smyger det sig i alla in ett korn av säkerhet på sina håll – företrädesvis unga spelare.
Jag tror att Devils vinner det här, i synnerhet som de efter många om och men tycks ha fått igång powerplay också.
* * *
Men Broadway Sean har stor show.
Ja, eftersom någon frågade – givetvis såg jag föreställningen när han stod och skymde Marty på ett sätt som trotsar alla beskrivningar jag famlar efter.
Och sen gjorde dåren mål – det fucking tredje i serien mot ärkerivalen.
Åh, vad Devils-spelarna och deras fans ska hata honom.
Vilket ju är meningen.
So don’t buy into it, FivePoints.
Då vinner han.
* * *
Barbara Bush är här, enligt Eken. Presidentens dotter alltså. Tänkte ni ville veta.
* * *
Men om Devils-människorna hatar Broadway Sean är han desto mer älskad av sina egna.
De enda ramsor som ekar högre än ”A-V-E-R-R-Y”-dundrandet här inne är den hånfulla ”Maaaaarty”-sången.
* * *
Ny Boston-rapport från den utmärkte  gästbloggaren Marco Polo-Persson:
”1-1.
 Och Montreal har väl börjat komma igång, även om de inte är i närheten av spelet som de visat upp i nio raka segermatcher mot Bruins.
 Kovalev syns knappt, Plekanec filmar inte ens och Komisarek förlorade just en närkamp mot Glen Metropolit, 45 kilo.
 Men nog fan smäller Canadiens in ett segermål i tredje. Tippar på en Chara-utvisning, ett Kovalev-pass och ett Kostitsyn-skott i nättaket med 3.42 kvar av matchen”.
* * *
Devils-fans är det sannerligen ont om ikväll.
De har inte råd med Garden-priserna, sägs det.
Men precis nedanför mig sitter i alla fall en sammanbiten snubbe i Scott Stevens-tröja och utstår Rangers-fansen gapande och sjungande och hånande utan att röra en fena.
Kan inte låta bli att tycka att han är rätt tuff.
* * *
Så har Henke fått göra en slutspelstavla också.
Men han är ursäktad eftersom han några minuter nickade puckjäveln!
Så gör man bara om man är europé och har lirat riktig fussball.
* * *
Kan inte låta bli att tänka på hur det låter när domaren beställer upp room service på Grand Hyatt senare ikväll.
– Yes, mister VanMassenhoven, and how do you want your burger cooked?
Fast det kanske i själva verket är ett tufft namn.
Jag kanske rent av borde heta SÅ istället.
Per VanMassenhoven?
* * *
Sista akten då.
Let the good times roll igen.
Hörs efteråt.