Kampen om Colorado, del 2

Tillbaka i Pepsi Center.
Fast det tar emot att gå in.
Det är verkligen sommar i Denver, verkligen varmt, verkligen makalöst skönt.
Så jag står kvar vid pressentrén och röker – ja, jag gör det ibland också – tills en vakt kommer ut och undrar vad jag är för en sälle som står och är konstig.
* * *
Den stora oron i hemmalägret gäller Foppas reaktion på att det är back-to-back-matcher här – kvällens förmodat stenhårda konfrontation följs ju av en ny redan i morgon.
Eller snarare hans kropps reaktion.
Pallar ömtåliga ljumskar och fötter såna påfrestningar?
Ingen vet, men för säkerhets skull slipper vår största stjärna träna i samma utsträckning som lagkamraterna just nu.
Går det ska Forsberg vila, lyder Quennevilles recept (och det var följaktligen bara tur att jag träffade honom i morse).
Sånt kan skapa osämja i lag, men i Colorado är det ingen som bryr sig om Foppa inte är med och gnuggar övningar.
Han är ju ändå lika bra.
– Ja, jag har aldrig sett någon som tränat så lite kunnat hävda sig på så hög nivå, säger Milan Hejduk till Denver Post.
* * *
Fick bara två timmars sömn i natt, efter fyra X två dessförinnan, och jag är faktiskt så trött att jag inte vet om jag törs gå in i omklädningsrummen efteråt.
Risken är uppenbar att jag bara lägger mig på Foppas skydd och somnar.
* * *
Ingen vet vad han menade men efter Minnesota Wilds lilla skate i Avalanches träningsrink i Aurora  i söndags gick Pavol Demitra tydligen fram till  det lokala pressuppbådet och skrek:
– We will prove you wrong. Wrong!
Är det Paulie Walnuts som har nummer 38 i Wild?
* * *
Ser Detroit-matchen på en dassig tv i pressrummet och intrycket att Datsyuk är konstnär snarare än hockeyspelare bekräftas igen.
* * *
Och ja, Alfie är alltså med uppe i Ottawa i natt..
Ni som ser den matchen får gärna berätta hur han verkar. Är det samma gamla vanliga Daniel?
* * *
I en paus kör Versus snabbenkät med valda playoff-krigare från hela ligan om Sean Averys kycklingdans med Brodeur igår – och nä, ingen har någonsin sett något liknande.
Men till skillnad från Jersey-fansen i vårt kommentatorsspår har de lite humor och skrattar åt den ”obetalbare” Avery.
– Jag tycker det var underbart. Brodeur borde ha fått utvisning för spearing istället, skrockar till exempel Joe Thornton.
– Jag skrattade mycket gott, berättar Marian Hossa.
– Väldigt kul. Tur det inte var Timmy Thomas han han gjorde det mot, flinar Glenn Metropolit.
Och vad alla olika fraktioner än tycker är Broadway Sean en dröm för  NHL.
I en bättre värld kanske det skulle räcka med the brodeurs och the langenbrunners, präktiga  gossar som gör sitt jobb och sen är det bra med det, men i den HÄR världen är en sport som försöker försvara sina små ynkliga marknadsandelar mot bjässarna fotboll, baseboll och basket i  skriande behov just av en diva som skapar rubriker, som ställer till med skandaler, som underhåller,  har en stor käft, målar naglarna svarta (!), hajpar Sigur Ros, syns på skvallersidor och hänger med fotomodeller och filmstjärnor på de hetaste klubbarna.
Och att han gör allt det just i New York – den största scenen av dem alla – är givetvis ännu mer mumma.
I det skenet gör det inte så jättemycket att New Jersey Devils-publiken är lite sur…
* * *
Åh! I ett utrymme mellan pressrummet och media-loungen, där jag äter en middag som är så god att Eken hade tagit av sig skjortan och smetat in hela överkroppen i gordon bleu-sås, har de bundit fast några såna där mini-zeppelinare jag skulle vilja åka med nån gång.
Jag kanske ska ta och haka fast mig på undersidan av den som är formad som en Coors-burk…
* * *
Joe Sakic är inte bara den som gjort mest sudden-mål i hela Stanley Cup-historien, framgår av statistikbuntarna jag sitter och bläddrar i.
Han är också den som gjort mest slutspelspoäng av alla nu aktiva spelare.
Och på den listan är Peter Forsberg trea.
Mellan sig har Avalanche-herrarna Jaromir Jagr.
* * *
På pressläktaren nu. Den är högt belägen, men inte som i exempelvis Wachovia Center, där man behöver både sherpa och syrgastuber för att klara sig.
Uppvärmning pågår.
Och åtminstone tre man i Avalanche kör utan hjälm.
Sakic, Ryan Smyth – och Foppa.
Gör de så för att de är stjärnor – eller är de stjärnor för att gör så?
Dagens filosofiska fråga.
Så här ser det förresten ut från mitt perspektiv:

Fast, nej, jag ligger inte ner på sidan! Jag vet baa inte hur fan man vrider de här bilderna rätt i bloggen. Ros, hjälp mig!
* * *
Nu är det inte roligt för Ottawa.
1-4.
Kan bli en sweep det här.
* * *
Det har jag inte sett tidigare:
Pepsi-loggan, formad som disco-kula, sänks ner genom jumbotronen.
Småstiligt.
* * *
I Wild väntar de på att det ska lossna för Marian Gaborik, poänglös
Och i Avalanche hoppas de att Foppa-Hejduk-Stastny-vulkanen kan få ett saftigt utbrott nu när det går att matcha dem så att de slipper Wilds fruktade checking-line.
Det är the big storylines innan matchen.
* * *
Tunga grejor:
Jag har Pravda på platsen bredvid mig.
Nej, inte Dala-Demokraten.
Det riktiga gamla partiorganet från Mockba.
Känner mig plötsligt som karaktären i en spionroman från kalla krigets dagar.
* * *
Två tröjor är hissade i det här taket. Patrick Roys 33 och Ray Bourques 77.
Hur mycket ska vi sätta på att Mister Playoff får 19 upphängd intill dem när karriären är slut?
Bourque, förresten…gjorde inte han bara en och en halv säsong här? Förtjänar man en plats i evigheten då?
Bara undrar.
* * *
Nu ska jag och Pravda utbyta lite säkerhetsklassat material och dricka kaffe.
Sen kör vi.
Game on!