Kampen om Colorado, del 9
Nu är det slakt.
5-0.
Minnesota får skämmas.
Så här kasst man ju inte spela i slutspelet – i en serie som ska vara så rekordartat jämn.
Men de får väl, som sagt, skylla på den tunna Klippiga bergen-luften.
Det gör jag när det här inlägget nu blir lite kortare än förväntat…
* * *
Och mycket riktigt:
Efter fjärde målet började sura Wild-spelare spåra ur.
Allra mest spårade Boogard-dåren som tycks ha inspirerats av nye lagkamraten Chris Simon och svingade klubban som ett baseboll-trä mot vem-det-nu-var.
Där gav han ju Denver Post-Kiszla helt rätt…
* * *
Nu kommer de där mini-fallskärmarna igen.
Så kul!
* * *
Här har vi Boston-rapporten från den utmärkte Marco Polo-Persson:
”1-0 till Montreal, alltså.
Och med TD Banknorth Garden-mått är väl det vad vi kallar för målfest. Det är ju inte så att man går på hockey i Boston för att se mål.
Men tusan, Bruins borde ju ha vunnit det här. Murray, Lucic, Krejci hade feta lägen att göra två, tre kassar i första och andra perioden. Montreal var faktiskt skakat och hade tur som kom undan.
Fast nu avgör nog Canadiens på hemmaplan på torsdag, tror inte Bruins orkar resa sig efter den här smällen även om Timmy Thomas sa nåt om att ”det är inte slut förrän vi tillåter det att ta slut”.
Det var inte lika hätsk stämning på läktarna i dag, jämfört med i söndags. Då var det slagsmål lite här och var.
Men herrejösses vilken fysisk match det var på isen. Milan Lucic och Mike Komisarek hade en helt galen tacklingstävling. Till och med Chara tyckte att det var en tuff match.
Nåväl. Nu ska jag kolla på din tillställning, där Avalance skapar fler målchanser under ett byte än vad Bruins gör under en halv säsong”.
* * *
Härligt att se spänningarna mellan Denver- och Minneapolis-media.
Det är många hårda, för att inte säga föraktfulla, blickar som skickas mellan sektionerna på pressläktaren.
* * *
Tror inte det blir lika hetsigt i sista. Man brukar ju alltid tro att oj, nu jävlar kommer det att smälla – och så spelar de inblandade lagen bara av den meningslösa slutperioden.
* * *
Det är lite småspänt här borta hos mig också.
Nä, inte med Blesk och Pravda – vi är så goda vänner så.
Men Wild-figurerna till vänster blir lite besvärade när jag börjar kläcka ur mig nedlåtande omdömen om Boogaard, Voros, Veilleux och andra pappskallar.
* * *
Om nu inte Lamaire tycker att Chris Simon, den verkligt störde, ska få leva ut lite aggressioner under slutet.
Då kan det bli så fult att Quenneville borde överväga att låta den bäste svensken vila.
* * *
Ok, låt oss hoppas på det bästa – och var och en avgör själv vad det innebär.
Slutrapport från Klippiga bergen någon gång efter slutsignalen.