Back in New York City, del 2

E-null, som det heter på nåt språk någon jag känner brukar prata.
Och det är väldigt rättvist.
Rangers gör en utmärkt period – den bästa i hela serien mot the D-boys om ni frågar mig.
Samtidigt ser Devils oväntat bleka ut.
Skulle de inte explodera nu när de är på väg in i
I istället har de börjat ge Gomez utrymme i mittzonen igen.
Sutter kan vara inte glad. Det är verkar han i och för sig aldrig vara, men nu är det nog extra supergrinigt ner i det där unkna omklädningsrummet
* * *
Andie och andra som frågar om stämningen i Garden har skarp iakttagelseförmåga.
Nej, det är inte riktigt samma ställ här inne som i söndags.
Verkar som att drabbats av Rolling Stones-fansen kallar turister – alltså såna som kommer för att de hört att det ska vara nåt extra, men inte har nån riktig koll.
Det ser onekligen så ut när Jersey  med 1.06 kvar har en tekning nere hos Henke – och en femtedel av publiken reser sig för att gå ut och köpa korv.
Eller också tycker Rangers-fansen att slutspel börjar bli vardag…
* * *
 Varpu är förvånad över att se mig.
Hon trodde jag skulle avlida i den hårda Denver-luften…
* * *
Uj, vilket grant klapp-klapp-mål – involverande trion Drury, Girardi och den  pånyttfödde Gomez.
Men det var en uppoffrande Tuytin som i läget innan räddade pucken kvar i zon och därigenom möjliggjorde hela läget.
* * *
Okej, här är en klassiker:

Jovisst, det är Eken – som kommer med kaffe.
Erkänn, den har ni väntat på hela säsongen…
* * *
Efter att ha bevittnat holmgången i Denver igår är det svårt att inte tycka att det här är en nästan löjligt snäll match.
* * *
Osedvanligt trångt på den ruttna gamla pressläktaren ikväll.
Inte nog med att New York-tidningarna börjat skicka hit reportrar och krönikörer som inte visar sig på hockey annat än när det är just slutspel – och garanterat är rätt hatade av Brooks, Dellapina och de andra puck-konnässörerna.
Det kommer folk från kanadensiska städer utan slutspelslag också.
surkålsmannens plats sitter till exempel en trevlig herre från ´´Edmonton Journal och utgjuter sig om Robban Nilsson.
* * *
Avery är påfallande lugn ännu. Men snart kliver han in i handlingen – och gör mål. För han vet ju att några enmålsövertag verkligen inte räcker mot Devils.
* * *
Så här ser det ut när jag tittar vänsterut på pressläktaren.

Notera läktaren ovanför. Det är där busarna sitter.
* * *
Dags igen då.
Senare.
P.S Medan jag satt och jävlades med de här bidlerna hann det förstås bli 1-1. Typiskt.