Kvällen när djävlarnas säsong tar slut – The end

Hej då, The Rock.
Då har vi sett det sista av dig för säsongen.
Skönt det.
Dels var Rangers bättre i den här serien och förtjänade att få tvåla till lillebror.
Dels hade det varit segt att behöva sitt och skaka på det där illaluktande pendeltåget  fler gånger.
* * *
Så Maaaaaaarty vägrar ta Broadway Sean i hand.
– Och sen pratar alla om hur lite klass jag har, fnyser den senare efteråt.
Ja, lite barnsligt är det förstås.
Fast det är ärligt talat lite förståeligt också…
* * *
Har Glen Sather och Lou Lamoriello framför mig i en korridor på väg mot omklädningsrummen.
Lou klappar sin kollega i ryggen, Sather klappar tillbaka och så småpratar de lite hjärtligt, legendariska general managers emellan.
Det är en rätt stor scen.
* * *
Jag tycker det är rent förbryllande hur lite Devils lyckas få gjort under slutperioden – när de just skaffat sig ”momentum” och bara har ett mål upp.
Men det här är inte, som vi varit inne på tidigare, någon klassisk upplaga av New Jersey Devils.
Det är en habil samling spelare som Sutter och Lamoriello fått imponerande bra ordning på – men verkligen inget lag för en titel.
Dessutom:
Om man tappar spelare som Scott Gomez och Brian Rafalski och inte ersätter dem med fullvärdiga spelare, då går det inte.
* * *
Om Brodeaur har problem med Sean Avery är hans back-up, Kevin Weekes, desto hjärtligare mot sina gamla lagkamrater.
Henke får till och med en stor, lång kram.
Vackert.
* * *
FivePoints, var är du?
* * *
Jag visste att Henke skulle ta straffen.
Sa det till och med till Alling:
– Inte en chans att han släpper in den här.
* * *
Apropå FivePoints…jag anser nog att det är lika viktigt att vara en bra vinnare som en bra förlorare, så jag ska försöka
Men det är ändå liiiiiite roligt att tänka på hur Devils-fansen för bara några veckor sedan läxade upp oss och slog fast att Rangers aaaaaaldrig skulle kunna ta Devils i en slutspelsserie.
Sorry, boys. Man ska akta sig för att vara tvärsäker.
* * *
Jag har aldrig varit i ett så ångestfyllt och deprimerat omklädningsrum som Devils efter den här bataljen.
Alla sitter tysta på sina platser och bara tittar tomt framför sig.
Att klampa in och börja ställa frågor känns rent förolämpande.
Men vi måste ju – och Johnny Oduya är en redig karl som svarar rakt och ärligt, om än lågmält, på allt jag och Alling undrar över.
Han anser för övrigt att Rangers vann serien rättvist och att det hela nog avgjordes redan när Devils förlorade de två första hemmamatcherna.
– Då var vi inte med alls, suckar han.
* * *
Har Jimmy Dolan, den avskydde MSG-ägaren, intill mig i korridoren utanför Rangers omklädningsrum
Det skulle vara en enkel sak att, medelst en liten fällning, bli New Yorks mest älskade person…
Men jag är en fredlig person, så det blir det inget med.
* * *
I Rangers omklädningskabyss är stämningen tvärtom så lyckorusig att till och med presskillarna kan kosta på sig att vara lite småvänliga mot Biffen.
Då jävlar är det en stor kväll.
Henke är förstås ett så hett media-villebråd att den blågula pressen får vänta
Det är det klassiska.
Precis när det ser ut som att den engelskspråkiga utfrågningen är över kommer ytterligare någon och ska fråga om det som 
– Jag ser att ni blir otåliga, säger han med ett skratt när det till slut bara är vi, han och materialarna kvar i den lilla skrubben.
Jag som försöker vara så kall och visa ingenting…
Vad han säger i övrigt kan ni läsa i en artikel nånstans här intill.
* * *
Det blir troligen Pittsburgh mot Rangers i konferenssemin.
Då har man hårda matcher mot EJN att ta sig igenom, misstänker jag…
Fast jag har ju sedan länge sagt att Penguins ska spela Stanley Cup-final i år och det tipset står jag fast vid.
* * *
Okej, sovdags nu.
Ska upp och åka till huvudstaden i morgon bitti.
Vi hörs därifrån när det är tidig kväll hos er.
Jag hoppas by the way ni noterar den lilla korrigeringen i rubriken här ovan..