Sista dansen i D.C?

Tråkig rubrik, jag vet.
Man vill ju inte att Bäckis, Ovtejkin, Semin och de andra artisterna ska behöva plocka fram badbyxorna ännu (golf tror jag ingen av dem pysslar med…)
Men det ser väldigt mörkt ut.
Kan de spela lika bra som Philly i förrgår är det väl inte omöjligt att Caps vinner här idag.
Men tre matcher i rad? Mot ett Flyers som ser ut att vara gjort för att spela playoff-hockey.
Kalla mig pessimist, men jag har lika svårt att tro på den möjligheten som på ett liv efter detta.
Har jag fel blir jag dock själaglad – i båda fallen.
* * *
Ingen bagarväckning idag; då måste man gå upp före sex, enligt min åsikt.
Men det är ganska tidigt ändå – efter en sen kväll. Och jag sitter  på tåget ner genom Jersey och Pennsylvania och Delaware och Maryland och reflekterar över hur många olika sorters trötthet det finns.
Jag har den senaste veckan varit slut i hela kroppen-trött, psykotiskt supertrött och saktfärdigt seg-trött.
Nu är jag monumentalt sömnig och somnar så fort jag sluter ögonen – till olycka för de medpassagerare som säkert inte hade bespetsat sig på att få höra en stor Borlänge-Biff sitta  och snarka under lilla lördagsresan.
Kan ni, som är så smarta, förklara dess olika tröttstadier?
* * *
Fansen i the nation’s capital har i alla fall inte gett upp ännu.
Chinatown rockar fortfarande i blodrött  timmarna innan nedsläpp.
Det är gött att se.
* * *
Tänka sig, Eken är här.
I kostym – och guldfärgad slips.
Jag har väl aldrig sett på maken.
Men min sidekick är full av överraskningar.
Plötsligt säger han också, lätt pressat:
– Fan, idag har jag lämning…
Tillfälligt slut på veckotidningslallandet alltså.
Man häpnar.
* * *
Uppvärmningen har inte ens hunnit börja – men  det är redan duktigt tryck i Verizon center.
Och det är inte bara Caps-fansen som står på. Det är ju bara knappt två timmar mellan Philly och DC, så det har kommit en rejäl skrälldus heta Flyers-fans också.
Nu har de duell på läktarna.
Här kan no bli lite rock ’n’ roll i dag.
* * *
Så här ser det ut i olika riktningar på pressläktaren timmen innan showtime.

* * *
Och här har vi dagens ackrediteringsbricka.

* * *
En källa till optimism i huvudstaden är det faktum att Caps hämtat in 1-3-underlägen förr – mot Flyers.
Det var precis 20 år sedan, i semin i det som då kallades Patrick Division.
Då som nu tappade de först en av två hemmamatcher, fick stryk de två första bortamatcherna – och sopade sedan hem de tre återstående fajterna.
Dale Hunter avgjorde i sudden i sjunde matchen.
Förutsättningarna är väldigt annorlunda idag, men ändå: Naturligtvis ska spelarna påminnas om såna gamla triumfer.
* * *
Det är Capitals-Flyers som spelar här, men det är en spelare från ett helt annat lag det pratas om överallt; i pressrummet, i hissen, bland sjukvårdarna som står och gör i ordning sina grejer ner vid sargen.
Gissa vem.
Om jag säger så här:
Han lär inte finnas på listan när NHL i veckan presenterar kandidaterna till Lady Byng…
* * *
En annan källa till optimism i hemmalägret:
Ovtejkin har inte gjort mål på slutet.
– Och normalt smäller det i matchen efter hans mållösa kvällar, meddelar Boudreau
* * *
Jag väntar på att Capitals ska avlossa sitt hemliga vapen.
Nyllet.
Han mumlade häromsistens om att han eventuellt skulle kunna göra comeback en bit in i slutspelet.
Så, fan, kom igen Boudreau...chansa!
* * *
Jo, det var Avery jag talade om ovan.
Han som kallade Maaaarty för ”fatso” i en tv-intervju igår….
MSG:s expertkommentator Stan Fischler tyckte för övrigt att han var Rangers-Devils-seriens MVP.
– Han fick ur Brodeur ur balans. Utan att ta nästan några utvisningar. Det avgjorde serien, menade han.
Så det finns olika syn på det där också, FivePoints.
* * *
Det är inte så att Donald Brashear ger ett mindre skrämmande intryck med slutspelsskägg.
* * *
Vad häftigt det vore om Bruins tvingade fram en sjunde match ikväll.
Då börjar det nog bli nervöst uppe i Montreal.
* * *
Jag lär mig aldrig stava till det satans namnet Boudreau. Får kolla upp det hela tiden. Mycket frustrerande.
* * *
Okej, sista dansen kan börja.
Hoppas den svänger.