Sista dansen i D.C?, del 4 – The End

Var det någon som sa att Washington-folket inte bryr sig om Capitals?
Herregud.
Jag och en stackars pakistansk taxichaufför med svår pollen-allergi tar oss ett 20-tal kvarter från Verizon Center.
Ändå är vi omringade av bilar vars chaufförer hänger på tutorna i hetsiga – och ärligt talat rätt påfrestande –  victory-trudelutter
Det är som i Sydeuropa när en fotbollstitel bärgats.
Huvudstaden har hockeyfeber, kort sagt.
* * *
Det är en härligt kaxig Bäckis som möter mig och Eken i en  kalabalikartad omklädningsrumsröra efteråt.
Bland citaten vi kan tapetsera våra ingresser med:
– Det här är långt ifrån över.
– Vi börjar kunna det här nu.
– Vi ger oss aldrig.
– Det är Flyers som har pressen på sig nu.
– Har ni aldrig sett ett lag vända ett 1-3-underläge tidigare så är det dags nu.
Den attityden gillar man.
* * *
Blir trakasserad av fulla Flyers-fans när jag står och väntar på min taxi precis utanför pressentrén.
– Är du Caps-fan, you fuck, är det en som sluddrar.
– You bet, svarar jag som egentligen alls brukar vara så tuff men packade pajasar med öppen mun vägrar jag stå ut med.
Han tittar upp, försöker fixera mig md blicken, muttrar några knappt hörbara ”fuck” och lommar iväg.
1-0 till Biffen.
* * *
Semin är hetaste intervjuobjektet efter sin kanoninsats – och lycka till säger vi till de som försöker få något vettigt  ur honom.
Den tillbakadragen ryssen pratar inte ett ord engelska, ens med lagkamraterna, och av intervjuer blir det bara pannkakssmet, for sure.
Men ambitionerna är imponerande.
* * *
Så har Bäckis rätt?
Kan Caps vända det här?
Jag tvivlar ju fortfarande, har svårt att se något annat än att Flyers, med sin tyngd och sin auktoritet, klipper av serien hemma i Wachovia Center på måndag.
Men det är något i gästrikens röst och blick som indikerar att han vet mer om det här än vad jag gör…
* * *
Anders, jag skrev lite om Danny Fedirici igår, när jag var i Jersey och allt.
Kolla där.
* * *
Som någon uppmärksam kanske märkte hittade jag aldrig ”min” Albelin i går heller.
Det lär ha varit sista chansen och hur tungt det än känns får jag erkänna mig besegrad.
Mannen utan yttrandefrihet vann säsongens stora kurragömma-tournament.
* * *
Så hur kommunicerar lagkamraterna med Semin?
Bäckis borde veta, de har ju gått och blivit nya radarpartners under slutspelet.
– Tja, jag vet inte. Vi pratar väl något slags hockeyspråk. På nåt sätt förstår man varandra.
Jag har samma relation med Eken, slår det mig.
Han pratar nämligen så fort, på svamlig gästrikiska,  att man för det mesta får gissa sig till vad det är han vill ha sagt.
* * *
I natt har ni klart övertag på mig.
Jag bor på ett hotell utan Versus i tv-utbudet – och med en uppkoppling så seg att jag fler gånger ringt till receptionen och gapat om , men
Så jag kommer att ha extremt dålig koll på både Boston-Montreal och Colorado-Minnesota.
Det är för bedrövligt. Foppa kan ju bli klar för andra slutspelsomgången.
Men ni som är vakna kanske ändå kan bistå med lite rapporter och kommenterar så att jag kan uppdatera mig i morrn, när jag åkt tillbaka till 2000-talet?