Two tribes go to war, del 3

Vad snälla dom är, Red Wings.
Som bjuder in Avalanche i matchen igen, menar jag.
Det hade inte alls behövts, jag tror Colorado-spelarna förstått om de låtit bli, men leder man med 4-1 kan man väl kosta på sig att slå av på takten, sluta tacklas och begå några misstag.
Äh.
Gästerna som var så bleka.
Nu har de 4-3 och garanterat en sjujävla lust att dansa i sista.
* * *
Han med Stanley Cup-bucklan på huvudet dansar igen.
Det är då Red Wings tappar fart…
* * *
Så här ser det ut från fattig-pressboxen:

Ni ser ju. Jag har Larionov-fans i famnen.
Det är därför texterna är lika bleka som Avalanches försvarsspel under första halvan av matchen.
* * *
Publiken försöker hjälpa honom med rätt duktiga ”Ozzie”-ramsor.
Osgood tackar genom att släppa in ett till och ja, det är väl ingen tavla precis. Men han gör inte heller de monsterräddningar som kännetecknar en mästar-målis.
* * *
Kan vi få ett Vetlanda-hat trick nu då?
Han är ju skållhet, Franzén.
* * *
Det är, skulle jag vilja påstå, inte bara hockeymässigt Colorado saknar Foppa.
De andra spelarna får mer självförtroende när han är med. Känner sig tryggare. Törs spela på ett annat sätt.
Fast på såna här bjudkalas saknas han förstås inte fullt lika mycket…
* * *
Ryssen har gått.
Jag misstänker att det kan ha varit de bistra Borlänge-blickarna som fick honom att överväga om det verkligen var värt att riskera livhanken att sitta här och glo…
* * *
Nu ska jag, på nåt sätt, försöka få tag i en kaffe så att det blir lite mer sprätt i skrivarnerven.
Vi hörs nån gång framåt småtimmarna – efter en garanterat misslyckad ´jakt på ljumskskadad ångermanlänning i Joe Louis Arenas inre.