Two tribes go to war, del 4

Så mycket till krig blev det kanske inte.
Men serien har ju precis börjat och som The Mule säger när han efteråt står och svettas i korridoren in till det gym där rödvingarna varvar ner efter sina drabbningar.
– Efter några matcher hittar man alltid några fiender att tycka illa om.
Kort sagt:
Den gamla rivaliteten är död – men en ny kan födas vilken dag som helst…
* * *
Här har du kardan, ”Ozzie”.
Förlåt för de hårda orden.
Det var en matchavgörande räddning du gjorde där på slutet – och jag ska aldrig mer säga nåt otrevligt om att det inte finns några mästartakter i dig.
Eller jo, det ska jag kanske. Men inte förrän det verkligen är motiverat.
* * *
– Hur var det nu, flinar Lidas, håller Franzéns tjej på Linköping eller HV 71?
Ja, alltså, det blev tydligen lite fel häromsistens.
The Mule ville då inte avslöja om han höll på HV eller LHC i SM-finalen – men berättade i alla fall att flickvännen hejar på HV.
Fast det var tvärtom.
Hon är LHC:are.
– Det här varit ett jäkla liv. Hon har fått åtminstone fem telefonsamtal om det där, säger Johan och ruskar på huvudet.
Jag ber så väldigt mycket om ursäkt, förstås.
Samtidigt kan vi nu avslöja hur det är med Franzén själv.
– Det var ett perfekt resultat i finalen, säger han och gör en liten segergest med knuten näve.
Titta, ni i Jönköping. Nu har ni ännu mer att fira.
* * *
Foppa syns inte till i Avlanches tysta omklädningsrum – och på frågan om han möjligen går att hitta nånstans svarar PR-mannen med ett mycket kort ”nej”.
Inte helt oväntat. Med skadade spelare är det ett häpnadsväckande hemlighetsmakeri och knusslande i NHL.
* * *
Som extra plåster på såren för den där fadäsen med de svenska finallagen publicerar vi härmed en bild som visar hur det ser ut när skyttekungen från Vetlanda – eller var det Landsbro? – blir uppvaktad av media.

* * *
Jag förstår ju att det handlar om stretching och nervarvning och sånt där, men ändå.
Jag blir svårt imponerad av att spelarna går in och sätter sig på testcyklar eller lägger sig och kör bänkpress – efter flera timmars stenhård hockeymatch på högsta tänkbara nivå.
För mig skulle de övningarna efteråt räcka för att behöva sova i syretält en vecka.
* * *
Tung kväll för Denver-laget
Inte nog med att Foppa inte kunde spela. Wolski blev skadad också. Och så var José Theodore sjuk. Han låg tydligen  nerbäddad kvällen innan, men insisterade på att spela ändå. Det gick sådär – och när han blev utbytt åkte han direkt till hotellet och knöt sig igen.
* * *
Andreas Lilja är förvånad över bloggens snajdiga outfit.
– Vad fan, har du klätt upp dig till och med. Oj, säger han.
Han borde tacka istället.
Det är i mina slipsar segrarna sitter, det vet ju alla.
* * *
Nu sitter jag i ett hotellrum, på 65:e våningen, och tittar ut över ett Detroit som på sådant avstånd ger ett mycket förföriskt intryck.
Kanske skulle man ta på sig slipsen igen och…
Nä, jag vet att stan på närmare håll är mindre intagande och säger nog gonatt istället.
Ny rapport kommer efter respektive lags träning i The Joe i morgon kväll, er tid.
So long.