Two tribes go to war, del 6

Extra, extra – som vi härmed börjar med:
Foppa spelar!
Han är i alla fall med på uppvärmningen.
Läs mer nedan.

Rond två i The Joe.
Kan vi räkna med att osämjan fördjupas idag?
Mja, troligen får vi vänta till första matchen i Denver, på tisdag,  innan det blir riktigt grinigt.
Som The Mule konstaterar.
– Det brukar ta två matcher innan man hittat någon att tycka riktigt illa om.
Fast nu råkar ju det här vara Colorado och Detroit och även om det väl inte riktigt så ut så i torsdag är vi fortfarande många som tror att det betyder nånting.
* * *
På vägen till pressentrén i The Joe går man genom en viadukt där det alltid luktar chockerande illa.
Jag trodde möjligen att det skulle vara bättre den här gången, en ljummen vårdag med luften fullsprängd av klorofyll.
Men icke.
Stanken är lika outhärdligt vidrig som vanlig.
Det måste vara dit alla världens bajamajor går när de ska dö.
* * *
Spelar Foppa?
Det är den stora frågan idag.
Besked lämnas inte förrän på värmningen och dit är det i skrivande stund fortfarande en dryg timme (men när ni läser detta har den förmodligen redan börjat så nu blir det lite konstigt, men , ja, är ni riktigt ivriga får ni väl skrolla ner snabbt för att få svaret då…).
* * *
Jag tycker det ser ut som att Zäta börjat snusa igen.
Han håller tiden på och grejar med tungan under överläppen när han blir intervjuad.
– Ha ha, nä, det har jag inte, försäkrar han.
–Det är väl bara gamla vanor.
Well, Henrik, om det är så att du vill smyga med ett återfall så här när det blivit slutspel – eller om det är Emma som inte ska veta  – ställer jag lätt upp som hemlig ”kran”. Jag har alltid  gott om Ljunglöfs fina Ettan med mig…
* * *
Brad Stuart, som i torsdags flög till Kalifornien för att vara med vid sin dotters födsel, har återvänt till Detroit.
Det betyder att Lilja petas, enligt DFP.
För övrigt har alla amerikanska grabbgrabbar såklart otroligt fel när de i diverse forum vill få det till att Stuart är en ”kärring” som lämnar slutspelet för att bistå hustrun vid en födsel.
Tvärtom, det är jävligt manligt gjort.
* * *
Denver Post-krönikören Adrian Dater försöker hitta något förmildrande att säga om Detroit – men lyckas inget vidare:
”Tillbaka i Hockeytown. Det finns värre ställen. Fast listan är kort. En soptipp. Reality-tv. Dick Cheneys huvud…”
* * *
Hur är det nu, hur översätter man The Mule till svenska?
Niklas Kronwall försöker med ”arbetshäst”, men tycker att det är ett för krångligt ord att bokstavera åt den skrälldus av reportrar som vill veta.
Franzén gör det lättare förs sig och säger åt dem att byta ut e:t mot ett a.
Mula.
Rätt
Det var för övrigt Steve Yzerman som kom på smeknamnet.
– Johan åkte förbi mig på en träning hösten 2005 och jag tänkte, wow, där har vi en riktig mula, berättar han för Detroit Free Press.
Franzén var inledningsvis osäker på om det var ett negativt eller positivt, men nu är han enligt Kronwall stolt över det.
När jag frågar vad han tycker om det svarar The Mule:
– Ja, du verkar ju tycka om det i alla fall…
Ha.
* * *
Alla svenskar i det alltmer förföriska Dallas var suveräna igår.
Att en sån yngling som Nicklas Grossman kunnat bli så bra så snabbt, det är verkligen imponerade.
* * *
Det är förresten rena The Mule-festivalen i lokal media just nu.
Det är om Franzén det står i tidningarna, det är om honom spelarna får frågor och det är om honom tränarna pratar.
– Han säger att han inte gillar att vara i strålkastarskenet men om han fortsätter spela som nu är det just där han kommer att befinna sig, säger Nicklas Lidström.
Helt tungt kan det inte vara att notera vilken respekt andra spelare uttryck.
Som veteranen Adam Foote i Avalanche.
– Han är en stor, stark spelare. Tuff. Underskattad. Han är också smart och befinner sig alltid på rätt ställe.
Now, det är rätt tunga ord för att komma från en motståndare.
Jag klagar inte heller över att det skrivs mycket om The Mule.
Det är så jag får veta att han älskar att sova, helst ser natur-program på tv och bjuder Kronwall på dålig mat.
Jo, det framkommer att The Mule en dag bjöd över rumskamraten ”Kroner” på middag – och serverade kött som knappt var tjänligt som människoföda.
Den hårdtacklande stockholmaren åt ändå. Man tar ju hellre en matförgiftning än är oartig…
* * *
Har en grym slips idag. Rosa. En win-win-tie.
Om Foppa mot alla förmodan spelar ikväll är det oklart åt vilket håll den vill dra, men den är mer van med att hålla på Detroit så det blir förmodligen så.
* * *
Jose Theodore mår bättre idag.
– Jag sov hela torsdagen med nåt som liknade influensa men inför matchen kändes det som att jag mådde bättre.
Det gjorde han inte – och man kan nånstans mellan raderna ana att den rätt så hårdföre Joel Quenneville gett honom visst ovett för det.
* * *
Ni undrar hur mycket svenska det talas i Red Wings omklädningsrum?
Inte så mycket.
– När vi är här försöker alla prata engelska. Ja, utom en förstås, säger The Mule och nickar mot en skåning som just gått förbi och gapat om att det då är fan vad Aftonbladet plötsligt ska smöra för smålänningen.
Lilja heter han…
* * *
Det är en grann dam som sjunger nationalsången i The Joe, men i en stad med sådan musikhistoria kan man ju tycka att det skulle gå att skaka fram något lite tyngre.
Kan de inte få hit Stevie Wonder? Eller Diana Ross? Eller, för i helvete, Iggy?
Jag är övertygad om att man skaffar sig psykologiska övertag med så enkla knep.
Jag menar, vem drar inte öronen åt sig om man vet att man har The Godfather of Punk emot sig?
* * *
Jo, lagkamraterna saknar förstås Foppa – om han nu inte kan spela.
– Ja, han lämnar ett tomhål. Givetvis Men vi kan inte skylla på det, inte den här tiden på året. Vi måste spela bättre än vi gjorde senast oavsett vilka som är skadade, säger Joe Sakic.
* * *
Igår på träningen såg jag de två andra Detroit-svenskarna också.
Jonathan Ericsson och Mattias Ritola.
Red Wings har ju kallat upp allt de har, för alla eventualiteters skull.
Och ja, det sväller givetvis i bröstet när jag ser en Borlänge-pöjk träna med världens bästa hockeylag.
Men ska Mattias få chansen i slutspelet krävs väl en sex-sju skador på forwards, så det kan vi inte riktigt hoppas på.
Men ändå.
Tunaslätten forever!
* * *
Nu är det lite spännande här.
Värmningen börjar när som helst.
Då får vi svaret. Är han med eller inte?
* * *
Säg inget, men jag kom först till extrapressläktaren och har möblerat om lite bland ackrediteringsskyltarna.
Så nu har jag mest och bäst plats, ha ha ha.
* * *
Det har varit rätt tyst om Homer i den här serien so far.
Jag tror han exploderar ikväll.
* * *
Unga gapiga män med ölsejdlar precis framför mig nu.
Fast två av dem har Lidström-tröjor, så det kan få gå an. Tills vidare.
* * *
And…it’s a go!
Foppa är med på värmningen.
Om det också innebär att han ska spela är väl inte hundra, men man kan i alla fall säga att det lutar åt det.
Kul som fan!
Nu ska jag greja kaffe, kamma till mig och studera lite laguppställningar.
Ny rapport i första pausen – count on it.