Garden party, del 4 – The end
It’s over.
Visst, Rangers-spelarna pratar om att de fortfarande har hoppet, att de kan vända, att det inte är omöjligt, att de fokuserar på att ta en match i taget och så vidare och så vidare.
Men vad ska dom säga?
Dom måste ju rabbla såna ramsor – och då måste intala sig själva att det finns korn av sanning i den sortens sagor.
Men vi som står vid sidan om kan ju se sanningen i det så kallade vitögat.
Så här ligger det till:
1) 0-3 är en avgrund endast två lag i hela NHL-historien klarat av att krypa upp ur
2) Pittsburgh är mycket bättre än Rangers – offensivt såväl som defensivt.
Mitt tips är att Penguins fullbordar sin andra sweep i rad här på Garden på torsdag.
* * *
Ryan Hollweg får springa gatlopp genom en allé av lokalreportrar efteråt.
Han har ingen som helst att prata om den förödande boarding han gjorde sig skyldig till just som Rangers kommit tillbaka, och som ledde till att den magnifike Malkin avgjorde tillställningen.
Men Dellapina & co står på sig och till slut fräser den satte lille hårdingen nåt om att han alltid spelar sitt spel.
Duh.
Vi kan nog räkna med att Herr Hollweg håller sig långt från allt vad tidningar heter i morgon…
* * *
Stämningen är inte bara god i och utanför Pittsburghs omklädningsrum.
Det är nåt mer i luften. Ett slags avspänd segervisshet, ett slags lugn glädje. Jag har stött på det förr, men kan först inte komma på var.
Sen slår det mig.
Det var samma atmosfär runt Ottawa i fjol.
Den stämningen ledde hela vägen till final för Senators – och kommer att göra det för Penguins också.
* * *
Mattias Norström – monumental matchhjälte i Dallas.
Det hade man inte räknat med, men fan så kul.
* * *
Super Mario är en av de som går omkring i den trånga korridoren utanför spelarkabyssen och sprider den där avslappnade vinnarstämningen.
Han vill inte prata med journalister, men ler vänligt och är hela tiden framme och klappar ”sina” killar i ryggen.
Stort att se.
* * *
Henke pratar och pratar och pratar. Tålmodigt. Men vana ögon ser att han hatar varje sekund, att han är förbannad på allting och helst vill att vi bara försvinner.
Och till slut kommer det också.
– Nu är det nog. Inga mer frågor!
Det är inte svårt att förstå honom.
Vad som hinner bli sagt innan dess kan ni läsa om i artikel här intill.
* * *
Till och med Penguins-spelarna är på Hollweg.
– Det var inte alltför smart, säger backen Ryan Whitney och har svårt att hålla tillbaka ett flin.
* * *
Foppa tillbaka i natt alltså, men so far hjälper det inte.
The Mule gör mål i alla fall.
Vilken saga han börjar bli, Franzén.
* * *
Dörrvakten, Simon, är dessvärre kvar när jag kommer hem och det betyder att jag får ägna en dyrbar kvart åt lyssna på vilken undermänniska Tom Renney egentligen är.
Men jag kan lugna Simon med att han nog snart sett det sista av Renney.
han har gjort det bra som tagit Rangers till slutspel tre år i rad, men hade behövt nå nästa nivå – en konferensfinal – för att få förnyat företroende av Sather & co.
Vem ska vi tippa att han ersätts av? Bob Hartley? Vore inte så kul, men kanske bra.
* * *
Fast Freddy Shoestring får ett nytt, härligt, långt jack i fejjan i situationen på slutet när han kastas in i sargen.
– Mm, man blir snyggare och snyggare, suckar han efteråt.
Freddy är minst lika besviken som alla andra, men kan i alla fall trösta sig med att han blev uppgraderad till en kedja med offensiva uppgifter.
– Jag tycker det gick okej. Jag ska inte vara den som har pucken i en sådan kedja, det handlar mer om att skapa utrymme åt de andra. Och det tycker jag att jag gjorde hyggligt i alla fall.
* * *
3-0 till The Big Red Machine också alltså – och så smart de spelade på slutet, när Colorado skulle etablera tryck men aldrig fick någon chans att göra det.
Så jag törs redan påstå att Detroit, Dallas och Pittsburgh är vidare. Dramat blir det mellan Montreal och Philadelphia – och vem kan tippa det?
Nu är det läggdags.
Morsning.
