Svenskfest i Motown

Då så.
Låt bläckfiskarna flyga.
Det är ÄNTLIGEN dags för Stanley Cup-hockey igen.
För guuuuuud vilket långt uppehåll det blev.
Nästan fyra hockeylösa dygn…det känns det inte som att man ska behöva utstå. Vi är ju några som stycken som blivit helt beroende av den svindlande intensiteten i bra slutspelsmatcher, av den ursinniga kraften i en Brenden Morrow-tackling, av  ljudet  när ett The Mule-skott  sitter i metallen bakom målvakterna, av den blixtrande hastigheten i passningarna när Pittsburgh har powerplay, av klippet i Martin Brions plockhandske, av den euforiska känslan när fansen i Joe Louis Arena, American Airlines Center, Mellon Arena och Wachovia Center exploderar i playoff-jubel.
Men som sagt:
Nu får vi släcka törsten.
Konferensfinalerna ska börja.
Yes!
* * *
Bloggen är, förstås, i Motown.
Här börjar ju  Stanley Cup-historiens mest blågula matchserie  i natt.
Lidas, Zäta, Homer, The Mule, Kronwall, Samuelsson och Lilja i Red Wings mot Notan, Grossman, Joel, Loui Loui och Honken i Dallas – plus Uffe Dahlén i båset på den sidan.
Vem ska man hålla på?
Jag vet inte.
Jag är mycket förtjust i båda lagen – och i alla svenskarna.
Sympatierna kommer förmodligen att svänga från match till match, från period till period, från byte till byte.
Så får man inte hålla på, va?
Jag gör det ändå – med gladaste humör.
* * *
Den här stan börjar kännas som ett andra hem nu.
Men det har hänt något under de två veckor som gått sedan jag var här och såg Colorado förnedras.
Kräsna gamla Detroit har gått och fått lite hockeyfeber.
Rödvita små vimplar smattrar i sidorutorna på åtminstone en tredjedel av bilarna på 94:an in från flygplatsen, de slitna downtown-fasaderna är tapetserade med skynken som förkunnar att Hockeytown lever igen och innevånarna äter till och med lunch i matchtröjor.
Och utanför The Joe vakar den stora bläckfisken.
Det ska synas på den här bilden är det tänkt…

Och här är ett fotografiskt mästerverk från den entré som såklart gäller.

* * *
Ska tacklingsgiganten Niklas Kronwall nita Joel Lundqvist ikväll?
Inte omöjligt, tydligen.
Det var Henkes brorsa som satte ”Kroner” ur stridbart skick inför fjolårets slutspel – och enligt coachen Mike Babcock har den gamle djurgårdsbacken inte glömt det.
– Niklas har bra minne och kommer att leta på honom, lita på det, säger han hotfull.
Kronwall tonar dock ner hämndbegäret.
– Det är sånt som händer. Joel ringde mig förra året och beklagade att jag blev skadad. Det hade han inte behövt, men det var stort gjort.
* * *
Fan vad kul det här ska bli!
Ja, jag var tvungen att säga det, helt plötsligt.
* * *
Utanför isen verkar det som att Stars redan vunnit.
Fabian Brunnström, som Detroit suktade så våldsamt efter, tycks ha skrivit på för Texas-laget.
Psykologiskt övertag!
* * *
Octopus Al får svinga bläckfiskarna ovanför huvudet igen.
Bara han gör det i närheten av zamboni-entrén på kortsidan.
Det beslutet tog  NHL-ledningen – som tycks ha mycket tid över – i går natt.
* * *
Har en neutral slips ikväll. Grå, diskret, fin. Den hejar på båda lagen.
* * *
En och en halv timme efter maratonmatchen i söndags natt fick jag tag i Mattias Norström på telefon.
Klockan var då runt tre, östkusttid, och hans första kommentar löd:
– Jaha, det är klart rockskribenterna är uppe mitt i natten…
Han har koll, Notan…
* * *
Detroit försöker sig på en liten Calgary i dag.
Alla som kommer hit får en röd T-shirt (på vilken det också står ”Make’em see stars”)
Meningen är att läktaren ska förvandlas till ett enda rött hav, precis som uppe i Saddledome i första omgången, men jag undrar.
Det första intrycket är att många är ovilliga att dra t-shirts över de patenterade matchtröjorna.
* * *
Så ska Loui Loui koppla av med lite blackjack mellan matcherna?
Stars bor i alla fall på MGM – jättekasinot mitt i byn.
Låter lite riskabelt…
– Inte alls, menar ena GM-halvan Brett Hull när Detroit Free Press tar upp faran med valet av logi.
– För tio-femton år sedan hade jag nog varit lite nervös över att ha spelare på ett dygnet runt-öppet kasino. Men de här killarna är så professionella att jag sover helt lugnt.
Något gambling-förbud råder för övrigt inte.
– Killarna får göra vad de vill. Bara de är hundraprocentigt koncentrerade när pucken släpps, säger sympatiske tränaren Dave Tippett.
Dåså, Loui Loui. Då ses vi vid ett high limit-bord framåt ett-tiden i natt då.
Du pröjsar drinkarna.
* * *
Ett visst Front 242-fan meddelar att alla svenskar uppe i Québec – journalister såväl som spelare – ska koppla av med den här matchen på tv ikväll.
Jag kan inte låta bli att tycka att det låter lite…ja, alltså, ”mysigt” kan vara svenska språkets töntigaste ord men det var faktiskt det jag tänkte på….
* * *
Den ende svensk som deltar när Dallas värmer med lite fotboll i korridoren utanför pressrummet är Nicklas Grossman.
Jag som trodde att gnagare som Notan såg en ära i att visa världen hur fotboll ska spelas.
* * *
Detroit Free Press upplyser om att Red Wings hittills vunnit alla slutspelsmatcher som spelats på torsdagar.
Sån statistik gillar jag.
* * *
Riktig värmning nu.
Och Notan bjuder på ny besvikelse.
Han har hjälm.
Fan, med det mäktiga slutspelsskägg han har nu skulle han ju skrämma the bejesus ur knattar som Filppula och Hudler om han visade sig i all sin prakt.
* * *
Jag hade ju egentligen avslutat den här bildserien, men eftersom den här är så gul och fin – och dessutom bevisar att yours truly får bevaka hela serien mellan Red Wings och Stars – kör vi en liten ackreditering igen…

* * *
Okej, snart får vi se den första bläckfisken plaska ner i den Joe Louis-isen.
Tills dess ska jag själv värma med några armhävningar (eller hur…) och lite kaffe.
Vi hörs i första pausen.
Tips:
3-2. Till nåt av lagen…