Between the battles

Tammefan.
Får jag inte en parkeringsbot utanför The Joe den här gången också.
Det verkar vara jag som ska finansiera det åtal The city of Detroit avser väcka mot vänsterprasslande och ljugande borgmästaren Kwame Kilpatrick.
Å andra sidan ställer jag mig på precis samma ställe som förra gången och…ja, är det inte det som definierar vansinne? Att begå samma misstag gång på gång – och hela tiden förvänta sig ett nytt resultat?
Hm.
* * *
Ser Detroits fredagsträning ihop med Liljas svärfar.
Han heter Lars-Erik Ahlberg och har såväl 11 säsonger i Helsingborgs IF som fyra landskamper på meritlistan.
Han är också mycket trevlig och berättar roliga historier om Mike Keenan från från Andreas tid i Florida Panthers.
– Han var inte klok på en fläck, skrockar HIF-legendaren.
Lars-Erik berättar också att han vid ett flertal tillfällen spelat mot Brage.
Då är man ju evig hjälte i mina ögon.
* * *
Nån gång i morrn eftermiddag är det lunch på italienska restaurangen Andiamo i Little Sweden igen.
Varje matchdag, vid samma tid, käkar The Mule, Kronwall, Lidas och Homer där.
– Homer betalar,  berättar The Mule.
– Han gjorde det innan en match när det gick bra och eftersom han är så skrockfull vill han fortsätta. Och då får vi väl låta honom göra det…
* * *
Så här ser det ut när Dave Tippett håller rätt så högljudd taktikgenomgång med sina spelare:

Notera hur elegant fotografen lyckats få in ett räcke mitt i allting…
* * *
Yours truly blir intervjuad av självaste AP idag.
Den ärevördiga nyhetsbyrån ska göra ett reportage om svenskarna i Detroit och reportern vill veta om Zäta och Emma är Sverige svar på Beckham och Posh.
Begreppet ”more low-key” förekommer i svaret, kan jag säga.
* * *
Det är inte klart var Mattias Norström spelar nästa säsong, men sorry Gnaget-fans – det blir inte i AIK.
– Nej, jag har bestämt mig för att jag spelar min sista hockeymatch här i NHL, berättar han när Stars rätt så svettiga träningspass är över.
– Jag älskar AIK, det är klubben i mitt hjärta. Men det är inte genom att värva gamla hemvändare som mig AIK ska komma tillbaka. Det är genom att satsa på ungdomar och bygga från grunden.
* * *
Får bjuda Lilja på snus. I utbyte kräver jag en kommentar om det faktum att The Mule, enligt sin flickvän, är söt i sitt slutspelsskägg.
– Det får ju stå för henne, flinar Andreas.
– Jag tycker det ser ut som att han har ännu rundare huvud.
En replik från The Mule kan komma att presenteras här inom kort, misstänker jag.
* * *
Den mest googlade svensken sedan Tigers fru…
Eller:
Den första hockeylegenden skapad på internet….
Så beskrivs Fabian Brunnström av James Duthie i Ottawa Citizen.
Saken är ju den att få i Nordamerika överhuvudtaget sett Fabian och Duthie undrar om någon egentligen har koll på vad svensken håller för klass.
”Förväntningarna har ju landat någonstans mellan Zetterberg och Jesus”, fortsätter han.
He he.
* * *
Honken ser lätt klentrogen ut när jag tar upp det faktum att Sundlöf vill ha hem honom till Gävle.
– Ja…någon berättade att det stod så tidningen. Men jag har ingen kommentar till det just nu. Jag vill ju vara kvar här, säger den förre Brynäs-målisen.
Som tränar stenhårt, trots att han får sitta på bänken match efter match.
– Man måste vara beredd hela tiden. Och det är bara kul just nu. Att vara med i konferensfinal…det är ju det här man drömmer om.
* * *
Eftermiddag mellan två matchdagar.
Det innebär varuleverans i The Joe.
Eller rättare sagt:
Bärsleverans.
Jag ser åtminstone tjugo såna här laddningar med fat.

Mycket öl blir det…
* * *
Så, alla är överens om att Dallas måste spela bättre i match 2.
– Och det såg redan bättre ut på träningen idag, säger  Ulf Dahlén när han helt ledigt, i jeans och ljusblå tenniströja, glider in i omklädningsrummet.
– Benen var piggare på allihop.
Det är nu bara det att Detroit också tycker att de kan spela bättre.
– Vi var inte alls på topp igår. Det finns mer att ta, hotar Mike Babcock under en presskonferens i ”vår” lounge.
Jobbigt i så fall…
* * *
Så exakt hur nervös var Nicklas Grossman när han satt utvisad under övertiden i maratonmtachen mot San Jose?
– Rätt så, hörrdu. Det var två väldigt långa minuter, säger han med ett lätt leende.
– Men jag tycker inte det var mycket att blåsa för heller. Han hade inte tagit nånting på 30 minuter och plötsligt fick han bara för sig att det var dags. Det var däremot en grej strax innan då jag verkligen trodde att jag skulle bli utvisad. Men då kom jag undan.
– Å andra sidan…det var kanske för att jag blev utvisad som Sharks också fick två minuter såsmåningom. I så fall var det ju inte så dumt…
* * *
Det finns mer att berätta från denna långa, härliga dag i The Joe.
Kommer när jag har mer tid.
Nu ska vi alla se Penguins mot Flyers.
Kan bli hur bra som helst, det med.
Som Danny Briere sa häromdagen.
– I vanliga fall brukar det ta några matcher innan känslorna blir riktigt heta. I den här serien kommer det att ta en halv minut…
Vi hörs säkert under natten