Game 2 i Motown, del 4 – The end

Detroit är nu två vinster från Stanley Cup-final.
Men det är det ingen som vill prata om, förstås.
– Vi var i samma situation för ett år sedan. Se hur det gick då, värjer sig Mike Babcock på presskonferensen efteråt.
Fast där tar han fel.
Efter två matcher i konferensfinalen mot Anaheim ifjol stod det 1-1.
Å andra sidan gör Babcock – ett fantastiskt namn, det vidhåller jag – klokt i att inta en försiktig hållning.
Dallas är inte Colorado.
Dallas är ett väldigt bra hockeylag som med lite tur kunnat tvinga fram en förlängning idag – och de kommer inte att bli lätta att tas med hemma i The Lone Star State, that’s for sure.
* * *
Osgood hjälpte milt uttryckt till efter Ribeiros slashing i slutsekunderna, visst.
Men med vetskap om hur NHL ömmar för de stackars målvakterna kan man vara väldigt säker på att Ribeiro blir avstängd – kanske i flera matcher.
– Och lite ont gjorde det, hävdar ”Ozzie” på presskonferensen.
– Han träffade delvis där jag är oskyddad, vid sidan, mot revbenen till. Men jag kommer att vara fit for fight snart igen.
Skulle tro det, va.
* * *
Det är inte precis karneval inne i Dallas omklädningsrum.
Men inte total depression heller.
– Nä, vi har fortfarande gott hopp, säger Nicklas Grossman, den ende svensk jag hinner få tag i innan  stjärnorna tar nattflyget hem till Texas.
– Vi har visat att vi kan komma igen efter motgångar hela säsongen. Kan vi spela som idag blir det jämnt hemma i Dallas.
Tror jag också.
Idén att vi inte kommer tillbaka minst en gång till känns närmast…främmande.
* * *
Det är förresten väldigt lätt att bland ihop namnen Ribeiro och Robidas.
Eller är det bara jag?
* * *
Den gode Babcock har vänligheten att hylla Jonathan Ericsson när han ska tala om bredden i truppen på presskonferensen efteråt.
– Vi har this kid, Ericsson… jag kan nästan inte fatta att vi inte använder honom.
Babcock säger en hel del om The Mules huvudvärk också, men om det kan man läsa i ett separat referat här intill under morgonkvisten.
* * *
Det ska för ordningens skull sägas att även Homer börjar få ett duktigt slutspelsskägg.
* * *
Fast det ska sägas, om Dallas-spelarna försöker hålla skenet uppe är coach Tippett desto surare.
Han svarar på en fråga på sin presskonferens.
Sen reser han sig hastigt och går.
Jaha, liksom.
* * *
Det verkar inte bättre än att Lehtinen skadade sig när Morrow, efter Datsyuks trollerinummer, brakade in i honom.
En mindre rolig konsekvens får man väl säga, men det är fortfarande väldigt underhållande att se på tv-bilderna nu efteråt.
* * *
Jaha, nu slår vi igen här.
Har klassisk bagarväckning för att hinna med en early morning flight till Dallas.
Där saknas garanterat Versus på hotellet, så ni får – snyft, snyft – klara er utan mig i The battle of Pennsylvania.
Återkommer på måndag.