Hockey night in Texas, del 2

Bloggen strular, som vanligt, därav the delay. Sorry. Här är rapport 2.

American Airlines Center var ett enda stort vrål.
I 37 sekunder.
Sen såg Datsyuk – efter suveränt förarbete  av playmaker-Homer! – till att tysta hela Texas.
Så kan det gå.
Det är nästan så jag tycker lite synd om Stars. De är ju riktigt heta och skapar tidvis tungt tryck i Detroit-zonen nu när de får matcha som de vill. Men ska de ha minsta chans måste de sätta de fåtaliga chanser Red Wings, trots trycket,  tillåter dem att få.
Tillika måste de vara vakna också direkt efter egna mål…
* * *
Hade ju påmint mig själv att vara beredd.
Men jag hann likafullt glömma bort hur Dallas-publiken beter sig under nationalsången – och höll på att sätta mig i betongen när de fyrade av sitt ”staaaars” mitt i första versen.
Den är mäktig den.
* * *
Stort att Grossman gör mål – såvitt jag förstår NHL-karriärens första.
Det är dels en väldigt sympatisk ung man – och dels en förträfflig spelare  som verkligen tag den chans han fått och blivit en helgjuten NHL-back på en gång.
Och vilket jävla härligt goal-face han har! Rena Marco Tardelli i VM 82.
* * *
Det är inte riktigt samma klass på discjockeyn här.
De har nåt slags patriotisk hyllning av en Irak-veteran på läktarna i en reklampaus – och inte mig emot.
Men när den hyllningen är klar smäller han på Neil Youngs ”Keep on rockin’ in the free world”.
Har han inte hört en enda bokstav i den texten?
Om han förstått vad han gjorde hade det ju varit en grov förolämpning, varken mer eller mindre.
* * *
Datsyuk alltså…vilka fantastiska moves den mannen har.
* * *
Å andra sidan spelar han Costellos ”Pump it up” också, varmed han får väl vara förlåten. Lite grann.
* * *
Yours truly snubblar i en trappa på väg till pressläktarfilial och har nu ont i ett knä.
Det är jag och Lehtinen. Tyck synd om oss.
* * *
Jag har inga särskild fördomar om hockeypubliken i Dallas, det finns säkert gott om kunskap här. Men jag råkar ha ett riktigt päron inom hörhåll ikväll, på sektionen intill den här provisoriska boxen. Han kan absolut ingenting, blir till exempel helt paff över att det finns avvaktande utvisning (”det där hände ju för flera moment sedan, för fan!”) och jublar hängivet över helt poänglösa felpassningar (”ha ha, kolla, vilken miss”).
Man borde kunna skita i sånt, men jag blir så irriterad att jag knappt kan hålla mig från att luta mig över och förklara hur saker och ting ligger till.
* * *
Time igen.
Det blir fortsatt underbart att titta, så gå inte och lägg er nu.
Hörs i nästa paus.