Do or die i The Lone Star State

Okej, bloggen är tillbaka i sadeln.
För konferensfinal 4.
Nu är det do or die för Dallas.
Förlust – och säsongen är slut.
Så hur går det?
Jag går på själve Ulf Dahlén med en mycket rak fråga:
– Vinner ni ikväll?
Svaret är ännu rakare:
– Ja.
Nu vet ni det.
* * *
Kul kväll igår.
Tog ett par järn på Ghost Bar – en flådig skybar med förtjusande veranda och häpnadsväckande utsikt över downtown Dallas.
Hamnade vid ett bord med kanadensare som varit i Leksand, ansåg att Börje Salming är den störste nånsin och var övertygade om att Detroit sveper Dallas i natt.
– Det är inget snack, sluddrade Mike från Edmonton, det  är världens bästa lag just nu. Det enda de saknar är en Willy Lindström…
* * *
Lilja är upprörd över att jag använt ordet ”fuck-finger” i ett litet inlägg om honom.
– Så kan man väl inte skriva, ropar han under en fotbollsfajt med Datsyuk i korridoren utanför Red Wings omklädningskabyss.
Jo, det kan man visst. Kolla här:
Fuck-finger.
* * *
Ja, jag är ju lite inne på Edmonton-Mikes linje jag också.
Inte mycket tyder på att Dallas har någon chans att slå den här alltmer imponerande upplagan av Red Wings.
Bortsett från första matchen har ju Dallas inte alls spelat dåligt. Tvärtom, sekvenser under förra matchen hörde till lagets mest blixtrande på hela säsongen . Men det hjälper liksom inte. Detroit är för bra. Tvingar fram för många misstag, är för överjävligt skickliga i defensiven (kolla hur alla fem nästan alltid befinner sig innanför puckinnehavaren i egen zon), för kvicka och smarta och kreativa.
Det här kan mycket väl ta slut i natt.
* * *
Zäta har fått tillbaka sin gnistrande tandrad.
Ursprungligen slogs en plasttand i framgarnityret ut i sista matchen mot Colorado. Direkt efter satte de in en ny, men på något sätt bet han ur den under flygresan till Texas i söndags.
Nu ska tandhelvetet dock sitta, rejält.
Tur det.
För Emma jublar inte åt gluggarna…
– Nä, hon tycker bättre om när jag har tänder, så mycket kan jag väl säga, flinar medelpadingen.
* * *
Det låter å andra sidan rätt övertygande när Notan efter ett fotbollspass med bland andra Turco och Morrow talar om förutsättningarna för kvällen:
– Vi är ett dödligt skadat djur nu, inträngt i ett hörn. Det är så vi kommer att uppträda ikväll. Vi slåss för vårt liv.
* * *
En anonym källa vill ha sagt att Micke Samuelsson är väldigt lik sin pappa, Christer.
* * *
Man kan ju tycka att Dallas borde försöka smälla på seriens superstjärnor, Zetterberg och Datsyuk, lite mer.
Och belive it:
De vill inget hellre.
– Men de är svåra att komma åt, berättar proppmästare Joel Lundqvist.
– Man tror att man har dem, att de inte märker att man är på väg mot dem. Men på något sätt vet de alltid och hoppar undan i exakt rätt ögonblick.
* * *
Scotty Bowman har kommit till Texas och glider omkring som en elder statesman i American Airlines Center under träningar och morgonvärmningar.
Igår klappade han NHL-bloggen på axeln, helt plötsligt.
Old Scotty kanske minns hur skoj vi hade i Tampa i vintras…
Man skulle kunna tro att hans närvaro är lite besvärande för Mike Babcock, men inte alls.
Det visar sig att de står i ständig kontakt.
– Det är rätt skönt att ha tidernas bästa coach att diskutera med ibland, säger ”Babs”.
* * *
I ett förrum till Dallas ”hem” hänger ett slags hall of fame-tavla med namnen på de stora Stars-spelarna genom åren.
Den ser ut så här:

Tittar man närmare ser man ett och annat intressant namn. Vad tycker Brynäs-fansen till exempel om det här?

Tungt.
* * *
Den första fråga man får av svenskarna efter matcherna, i alla fall när Tre kronor spelat samtidigt, lyder:
– Hur gick det uppe i Quebec?
Idag misstänker jag att de redan har koll, men ändå.
Det bevisar väl att NHL-proffsen ändå bryr sig om Tre kronor.
* * *
Här kommer en som heter Andreas. Han brukar ge oss fuck-fingret.

* * *
Notan är själv inte det minsta skrockfull, men berättar att han får anpassa sig till lagkamrater som är det.
– Man kan inte göra nånting. Tittar man på någons klubba är det fel, råkar man komma åt en annans skridskor är det katastrof. Så det är bara att sitta still och hålla sig lugn.
Men slutspelsskägget då, är inte det skrock?
– Nja, det är mer tradition som ska bevisa att man just nu inte bryr sig om nånting annat än hockey.
* * *
Springer på Lidas på mitt eget hotell.
Han äter lunch med Chelios där.
– Bor du här? Då har du ju det nästan bättre än vi, säger han nästan upprört.
Det har jag inte.
Mitt hotell är lite modernare bara, det är allt.
När jag säger det verkar han känna sig lite lugnare, rumpmasen.
* * *
Jaha, matchstart snart då.
Förbered er på krig.
Dallas kommer att samla sig till den mest ursinniga insatsen på hela säsongen – och Detroit kommer att svara med samma jävla mynt.
Rock ’n’ roll.
Rapport kommer i första pausen.