Stanley Cup-final 2008, del 3

Nu, serrni, har den första värmningen i den första Stanley Cup-finalen 2008 börjat.
Det är nästan så jag börjar applådera när spelarna kommer ut genom respektive båsdörr.
Man har ju liksom gått och väntat ett tag och upphetsningen inför vad som i alla fall på papperet känns som den bästa finalserien på ett kvarts sekel börjar nå kokpunkten
Så fruktansvärt, fruktansvärt kul och spännande och ballt det här ska bli.
* * *
Vi får se hur det blir med live-bloggandet.
Uppkopplingen verkar det inte vara några större fel på, men laptoppen lever farligt…
Eftersom det, som vanligt, är så mycket media på finalen har de tvingats bygga provisoriska pressläktare i gamla The Joe och de provisorierna känns inte precis bergfasta.
Bordsskivan datorn står på är vinglig som en Marek Malik på offensiv blå när Crosby kommer störtande mot honom och risken att den går av när min bänkgranne från tjeckiska Daily Sports börjar hamra på sin maskin är överhängande.
Men det är lugnt; i så fall skickar jag röskignaler – den tekniken har alla på Aftonbladet utbildning i.
* * *
Nu har Eken kommit också, min ärade gamle sidekick, och även han är upphetsad.
Men mest över att han får se Crosbys lår.
– Kolla, flämtar han när superstjärnan mitt under pressmiddagen kommer gående i korridoren som tjänstgör som matsal, vilken jävla stockar till lår.
Hm.
För övrigt anser gormanden från Knivsätra att maten är ”average”.
Ni från Gävle får ursäkta om er kille har lite svårt med svenskan, han har ju bott här i nästan två år nu…
* * *
En mejlare  efterfrågar bild på ackrediteringsbrickan och då står jag förstås till tjänst (fast jag får väl erkänna att det är en bekant som mejlar…)

Som ni ser är det redigare don som gäller när det blir final.
* * *
Zäta ser fin ut på värmningen.
Mycket fin.
Han gör mål ikväll.
* * *’
Är med i ett tips a tio dollar om den som gör avgörande målet i matchen – och drar en lapp med namnet Hal Gill på.
Morsning korsning.
* * *
Svårigheten att få ackrediteringar av NHL kan ifrågasättas.
En av platserna intill oss här uppe tillhör – Vetlanda-Posten.
Häpnadsväckande.
Men det är klart VP ska vara här när The Mule – nästan – spelar final.
* * *
Stämningen är halvtimmen innan match glödhet – i synnerhet för att vara The Joe.
Men det är inte bara hemmafans som röjer. En betydande mängd Pens-fans är här också.
Skoj, om än inte helt oväntat.
Dels hör de till ligans mest hängivna, dels är det bara knappa fem timmar i bil mellan finalstäderna.
* * *
Gary Bettman höll presskonferens för en timme sen och jag kanske är lättlurad, men jag får alltid samma intryck:
Vad man än kan säga i övrigt är det en jäkla sympatisk karl.
* * *
Småskojig detalj:
Första gången Chris Chelios vann Stanley Cup, då var Sidney Crosby inte ens född.
Nu kunde de ha mötts i en final.
Men det gör de inte.
Lilja spelar på gamlingens plats.
Är det Helsingborgs första ögonblick i en Stanley Cup-final?
Jag bara frågar.
* * *
Grattis till käre schlagerkollegan Markus Larsson.
Att Ryssland vann i Belgrad innebär att han får åka till Moskva nästa år.
Det, var man fick åka året efter, var alltid min huvudprioritering när jag bevakade det där evenemanget…
* * *
Okej, håll i hatten.
Game on – snart.
Det blir alldeles, alldeles magiskt detta.