Stanley Cup-final 2008, del 4
Jaha, samma visa igen.
Med Homer.
Trist att det ska behöva hända även i finalen.
Jag har inga egentligen åsikter om huruvida han begick något regelbrott, främst för att jag när det där hände satt och krånglade med den uppkoppling som jag nyss sa var så bra, men det är trist att det ska bli samma tjafs i finalen.
Det tar så mycket energi, och är så trist att fråga om och höra om och ha åsikter om.
Låt det vara hockey, bara.
* * *
Ja, det är alltså teknikkrångel.
Just nu funkar det, eventuellt – för att en hjälte från NHL slitit som ett djur med alla laptoppar här uppe och därigenom har hinkar med dry martini att invänta on me om vi ses vid nån bardisk framöver.
Men då vet ni ifall det blir mörkt här, det är inte jag som slutat blogga.
* * *
Nu har de spelat bra i boxplay, men ändå: Vill Detroit vara med i den här serien får de sluta ta så här mycket utvisningar – i längden GÅR det inte mot Pittsburgh.
* * *
Bortsett från Homers bortdömda är det väl Penguis som är närmast ett mål, men där visade Osgood att han verkligen är stor.
Däremot har Detroit, fem mot fem, ett visst spelmässigt övertag, no?
* * *
Jag önskar jag kunde beskriva stämningen när matchen börjar, men jag har inte orden.
Det är bara så laddat att..att…ja, jag vet fan inte hur det ska beskrivas.
* *
Kronwall har varit grym – inte minst med de där patenterade höfterna.
Men det förvånar inte.
Inte för den som såg stockholmarens blick under nationalsången.
Att han som är så snäll kan se så satans farlig ut…
* * *
I natt har Don Cherry snott kavajen av Gram Parsons.
Stort.
* * *
Naturligtvis är det Kronwall Ruutu gafflat mest med också.
Det skulle jag också göra. Är det någon en motståndare rimligen vill få ur balans – bokstavligt talat – är det ”Kroner”.
* * *
Om någon tycker att det verkar som att jag inte tippat, och det tyder en del kommentarer att somliga tycker, så är det…alldeles rätt.
Jag kan inte.
Inte förrän den här matchen är spelad.
Hata mig inte…
* * *
Okej, nu försöker vi åka igen.
Hoppas alla – inklusive Börje Johansson Devorski och O’Halloran – gör en ännu bättre andraperiod.