Stanley Cup-final 2008, del 8

The Mule gör comeback ikväll.
Det får jag och Nordström, som båda råkar stå kvar och hänga utanför Wings omklädningsrum långt efter morgonens alla pressammankomster är över, höra först av alla utomstående.
Plötsligt slås dörrarna upp och en vildögd Babcock kommer ut och hojtar åt första bästa han ser, det vill säga oss:
– Franzen’s playing tonight!
Sen rusar han iväg mot pressloungen.
Det är ungefär som när Ingemar på Skivbutiken i Borlänge springer ut på Borganäsvägen och meddelar den förste han ser, bekant eller inte, att nya Cramps har kommit.
Lite rart.
* * *
Nya dåliga omen för Penguins.
Halv två den gångna natten gick brandlarmet på lagets hotell, MGM.
Det var dessbättre falskt, men ändå.
Spelarna tvingades gå upp mitt i natten.
Konspiratoriskt lagda Pens-fans misstänker att det handlar om ett medvetet sabotage, men den teorin avfärdar Sid The Kid.
– Jag tror nog att det var en olyckshändelse, säger han med ett snett leende under måndagsmorgonens presskonferens.
* * *
Delar återigen hiss med Scotty Bowman – den här gången till frukosten på hotellet.
– Sweden, mullrar han när han ser mig, great place.
När han senare vaggar mot frukostmatsalen stannar alla i hotellpersonalen och hälsar.
– Good morning, coach, säger dom.
Så behandlas en legendar i Detroit.
* * *
Jag var på MGM när det där brandlarmet gick, jag också.
Men jag fick ingen sömn saboterad.
Bara en bra runda craps.
Tärningarna hade rullat precis som de skulle innan det började tjuta ilsket i hela kasinot. Sen hade de ingen lust alls att uppföra sig.
För övrigt finns inte lika mycket från natten att rapportera som jag trodde.
Vi åt en alldeles förträfflig på en Michael Mina-krog på just MGM, men inget särskilt hände. För att travestera Mikael Wiehe: Det var väl bara en herre från NHL Network som trängde sig lite dumt.
* * *
Nya varningar.
Nätet i The Joe är spotty, varför live-rapporter kan bli svåra.
Kom nu ihåg det.
Blir det mörkt är det inte jag som slutat blogga,
Det är The Joe som inte vill – och då kan jag inte publicera kommentarer heller.
* * *
Janne Lidström, Nicklas pappa, behandlas med respekt han också.
När nordamerikanska spelare i Red Wings går förbi honom i korridoren utanför omklädningsrummet hälsar de alla mycket artigt.
– Mister Lidstrom, how are you doing, låter det hela tiden.
Så vördnadsfullt är Avesta-bor sannerligen inte vana vid att bemötas!
* * *
Jag blir mer och mer imponerad över hur Sid The Kid för sig.
Han får under måndagens presskonferens en fråga om han inte är trött på uppmärksamheten och hellre skulle vilja vara för sig själv på hotellrummet.
– You know what, svarar han, jag kan tänka mig betydligt värre saker än att spela Stanley Cup-final och få lite uppmärksamhet. Det finns många som skulle vilja vara i samma situation , jag vägrar klaga eller se ner på den här sortens uppgifter.
Vad tycker  genomsnittlig fotbollsdiva om den helt orimliga hållningen?
* * *
Upplyser Lilja om att jag tror att han gör mål ikväll.
Han bara flinar och ber om en snus.
* * *
Penguins ser för övrigt exceptionellt taggade ut under sin korta men intensiva träning.
Eller så är de bara förbannade över det där brandlarmet.
* * *
 Det är nu  så somrigt i Motown att hockeyspelarna går i shorts när de lämnar träningen.
Micke Samuelsson, till exempel, har ett par storrutiga, rätt säregna på sig
* * *
Efter morgonträningarna har vi några timmar över, så jag och Eken tar hyrbilen ut till Little Sweden.
Novi alltså , där alla svenska spelare utom Zäta bor.
Kvällstidning-Eken kräver att vi ska ”testa Stanley Cup-maten” på Andiamo, men jag vägrar. Det skulle vara stalking-varning på att överraska Lidas, The Mule, Homer och Kronwall där.
Men vi åker i alla förbi och tittar och ser att man skryter om goda dirty martinis på dörren.
Hm.
Vi kan också konstatera att krogen, Memorial day-helgen till ära, är stängd.
Skönt det.
När han är det på det där kvällstidningshumöret har Eken en otrolig övertalningsförmåga.
Sen beundrar vi jättevillor vi tror är Liljas, skrockar åt att det – förstås – finns Jaguar-handlare och shoppar i en mall som vi misstänker att Emma besökt några gånger.
Jag köper bland annat en slips på Macy’s
Det kan avgöra den här finalserien.
Jag menar…en slips från Novi, hur skulle den INTE kunna skänka magi åt Red Wings?
Naturligtvis är den knuten runt halsen i kväll.
* * *
Det verkar som att Therrien tänker göra omfattande omstuvningar i sina kedjor.
Här är formationerna som gnuggats på träningarna sedan första matchen:
•Malone-Crosby-Hossa.
•Talbot-Malkin-Sykora.
•Dupuis-Staal-Kennedy.
•Roberts-Hall-Ruutu.
Intressant, no?
* * *
Den upphetsning som bubblar ur Eken när han ser skyltar mot Eight Mile Road skulle kunna vara grunden i en helt separat blogg.
* * *
Karl-Alfred har sin spenat – och Niklas Kronwall sin gröt.
Varje kväll dagen före match sveper tacklingskungen ett par tallrikar precis innan han lägger sig.
– Det ger  bra energi, förklarar.
En och annan forward stockholmaren mött under det här slutspelet kan vidimera riktigheten i det påståendet.
* * *
Eken tycker sig ha sett en ny Biffen idag.
Som pratat barnspråk med hundvalpar i en djurbutik, köpt ansiktskräm (fast den kom med en after shave jag var ute efter…) och berömt hans jämna, fina skäggväxt.
– Du är mer gay än man tror, säger han.
Det har jag också alltid tyckt.
* * *
Man kan säga vad man vill om hockeyintresset i Detroit, men fansen här är i alla fall mer civiliserade än de i Philadelphia och New York.
För första gången sedan slutspelet började slipper en sån som Sid The Kid  höra burop och fånigheter om ”Cindy” så fort han rör pucken.
Red Wings-fansen respekterar honom som den utsökta hockeyspelare han är – och that’s it.
Nånstans måste det vara skönt.
* * *
Så, vad ska vi tro nu då?
Ja, spelar Pittsburgh som de säger att de ska spela – enklare, rakare, snabbare, mer tajt  – så blir det betydligt jämnare än i lördags.
Övertid, ska man tro det?
Ja, vi säger så.
Återkommer – eventuellt – efter första perioden. Annars blir det efter-matchen-rapport.