Stanley Cup-final 2008, del 11

Om någon sagt att Detroit skulle nolla Pittsburgh i de två första finalmatcherna, då hade jag satt emot vad som helst.
En mille, en jorden-runt-resa, livstids medlemskap i Brynäs IF.
Men här står vi nu, med sammanlagt 7-0 på två matcher.
Sanslöst.
Fast innan Red Wings-fansen rusar iväg och köper seger-champagne ska de kanske tänka på att hjältarna ännu så länge bara hållit serven.
Det blir betydligt svårare att dominera i Mellon.
Dels är det en tuff bortahall för alla, dels får Penguins styra bytena på ett annat sätt – och trots avsaknaden av baljor finns det små saker i den här matchen Penguins kan ta med sig och spinna vidare på.
Som att Wings inte lyckades göra mål i powerplay, till exempel.
Ingen ska vara alltför chockad om också de lyckas hålla sin serve.
* * *
Grinigt där på slutet.
Ilsket.
Emotionellt.
Inte mycket att tjafsa om – tycker någon.
Inte ens The Mule, som fick finna sig i att motståndarna siktade mot hans nyss skadade huvud, vill göra någon större affär av pingvinernas frustrationer.
– Jag är dum som inte ser till att skydda mig bättre, menar han.
Efter Roberts-smällen svartnade det för Mulans ögon, men inte heller det har han några synpunkter på.
– De visste ju varför jag varit skadad, då är det naturligt att de siktar mot skallen. Det är playoff-hockey.
Men du såg ju rasande ut resten av matchen?
– Äh, det var mest spel för galleriet. Jag var inte arg.
Nähä.
* * *
Det är så varmt i The Joe  – och allra särskilt i Red Wings omklädningsrum – att det här med slips känns som smärre tortyr.
Men kan spelarna offra sig kan väl jag.
Novi-fyndet sitter där det sitter, från början till slut.
* * *
Lilja har fått  läppen uppskuren av en klubba, men är lycklig ändå.
Det blev ju inte mål när han satte sig på arselet.
– Puh, jag fastnade med skridskorna i isen. Det var lite jobbigt, men tack och lov såg killarna till att parera den chansen också, säger han och promenerar iväg i en bara badhandduken.
En kvinnlig reporter jag känner…nej, let’s not go there.
* * *
Att det blir hårt och grinigt är en sak.
Men den eländige Malones korkade utvisningar har Penguins ledning och fans ingen anledning att acceptera.
När de fick det där numerära övertag i tredje skrev jag nu smäller det” i blocket, men det hann alltså bara pågå i någon minut innan klumpedunsen trippade Osgood (som för all del föll löjligt enkelt, men ändå).
Om jag vore Therrien skulle jag låta honom jogga tillbaka till Pennsylvania.
* * *
Eken har förresten blivit väldigt bra på att imitera Lilja.
Den som eventuellt befinner sig i Pittsburgh de kommande dagarna måste be att få höra…
* * *
Varpu är glad.
Trots övervikten svenskar är det hon som får skriva stora segertexten med ”sin” Valtteri i natt.
Vi är förstås generösa och gläds med henne.
* * *
Det är vare sig Bond, Miami Vice-snutar eller Hives-gitarrister jag ser ut som i mina kavajer.
Det är Ulf Janson, gamle GP-kolumnisten och hockeyoraklet.
I alla fall enligt Liljas svåger Micke, som kommer fram och tar bild på NHL-bloggen i natt.
Hurvuida DET verkligen är en komplimang får vi diskutera en annan gång…
* * *
Jaha, mot Pittsburgh.
Jag och Eken kör ner under morgontimmarna och tar sen in på Omni William Penn, officiellt presshotell kommande vecka.
Vi hörs därifrån.