Stanley Cup-final 2008, del 14

Så, efter sex perioder och sjutton och en halv minut lyckas Penguins, genom den formidable Crosby,  till sist alltså spräcka Osgoods nolla.
Inte så konstigt
Pittsburgh gör sin bästa period under finalen och Wings, i alla fall under andra halvan, sin minst lyckade.
Och nu blir det nog roligare för Penguins att spela.
Detroit visade flera gånger mot Dallas, liksom mot Nashville, att de inte alls är lika svåra att tas med när de hamnar i underläge.
* * *
En sak är säker:
Förlorar Pittsburgh så beror det inte på bristande publikstöd.
Här är ett FRUKTANSVÄRT drag.
Den extra-extra pressläktare vi från Europa sitter vid är placerad mitt i havet av vitklädda fans och jag vet inte om jag nånsin varit omgiven av sån passion på den här sidan Atlanten.
Garden kan till exempel gå hem och lägga sig.
* * *
Wings  kan alltså begå misstag de också – och det, får man ju aldrig glömma, kostar alltid mot Pittsburgh.
Jag tyckte det såg ut som att det var Lebda som slog den fiaskoartade passningen till Zäta, men säger ni att det var Stuart tror jag er.
Min sikt är minst sagt begränsad. Å andra sidan har vi hamnat närmare isen än vanligt, så det är lite kul samtidigt.
* * *
Eken sitter en bit bort, men jag ser hur han noddar gillande när de lirar Bon Jovi strax innan nedsläpp.
* * *
Utan gröt håller sig Kronwall som synes påfallande lugn.
Det är Lilja som sätter Ruutu istället – och det  rätt ordentligt.
* * *
Hdw efterlyser slipsrapport.
Well, jag provar mig ju fram – och har nu en nyinköpt, blårandig sak.
Funkar väl inte så bra so far.
Men man får inte tjata ut de stora vinnarna, då går magin förlorad.
* * *
Nu ska jag åter ta mig från pressrumsvärmen till skruvstädsplatsen uppe på kortsidan bakom vad som nu blir Osgoods kasse.
För övrigt tror jag Pens vinner nu. Ikväll alltså.
Later. folks.