Stanley Cup-final 2008, del 18

Äntligen.
Tillbaka i igloon – för match.
Det har varit småsegt att gå i den här lugubra staden  och vänta i två hela dagar.
Det tyckte tydligen lagen också. De ville bara ha ett dygns vila, men NHL tvingade fram den här dubbelmackan för att NBC måste ha det så.
Well, så blir det när man går till sängs med djävulen.
Men här är vi nu. För match 4.  Och det pirrar i hela gamla Biffen – av iver och spänning och en upphetsning så gamla gubbar egentligen inte ska kunna känna.
Men vadå, vi får ju se det här igen:

Jaja, suddigt. Men lite häftigt ändå, eller hur?
* * *
Jag och Eken har varit på vår traditionella (ja, det är ju två gånger nu…) sigthseeing-före-andra-matchen-tur.
Vi försökte hitta Lemieuxs hus, där ju även Sid The Kid fortfarande bor, men såg bara skog.
– Vad är det här för stad? Det är ju mer urban känsla i Sandviken, fräste Gävle-sonen på shotgun-sätet.
Däremot hittade vi en tobaksaffär som säljer svenskt snus – i förorten Blawnox.
Jag blev så glad att jag nästan fick lust att krama Eken.
Tills det visade sig att de lössnuset var slut.
– Men det här är tuffa grejor, och höll fram en dosa general portion med pepparmint-smak.
Eller hur.
Vilket fiasko.
Nu MÅSTE finalserien ta slut snabbt. Annars blir det kris.
* * *
Lilja säger att jag inte får komma tillbaka in i omklädningsrummet om jag inte plockar fram den vita Miami Vice-kavajen igen.
Men…njae. Den har bara två segrar i sig, misstänker jag. Och en är redan förbrukad. Så det känns som att jag måste spara den tills ett avgörande kan äga rum.
Men jag kör Novi-slipsen ikväll.
I den finns det, känner jag, rena Benny Guldfot-magin.
* * *
Varpu har varit så sjuk att hon igår tvingades flyga hem till New York för läkarbesök.
När hon satt i väntrummet kom det ett be-well-sms – från Jarkko Ruutu.
Det var väl fint?
Så snälla är inga svenska NHL-spelare mot ”sina” skribenter.
Å andra sidan är vi inte fullt lika söta som Varpu heller…
* * *
Eken är fanimig på seek-knappen under vår lilla tur i spenaten också – och får in en hip dop-dänga igen.
Den här är tydligen inte lika bra som Lil’ Wayne-hiten häromdagen, så jag får ingen riktigt Notorius Oak-show, men det rycker lite i händerna på honom.
* * *
The Mule protesterar vilt mot beskrivningen att han skulle vara sämre än Lilja på fotboll.
– Du vet inte hur fel du har, säger han och hytter nästan med en näve.
– Jag, Nick och Zäta är bäst av svenskarna. Lilja kommer bara fyra.
Vem är sämst då?
– Han får så mycket skit ändå, så jag vill inte nämna honom vid namn. Men du kanske fattar?
Jodå. Men det är väl också ont om fotbollsplaner i Piteå-trakten…
* **
Så här ser Notorious Oak ut när han åker shotgun

Man kan inte riktigt tro att det här är ett Britney-fan, eller hur?
* * *
Lilja har dock inga invändningar mot det tidigare intrycket av fotbollskunskaperna i svenskkolonin.
– Helt riktigt. Jag är bäst.  Du har alldeles rätt, hävdar han.
Vad ska vi tro nu då?
* * *
Detroit-media, såväl som en och annan representant för nationella publikationer, tycker att Pittsburgh gnäller för mycket.
Coach Therrien har  till exempel gjort en issue av vad han påstår är Red Wings ”obstruktioner” i mittzon – och spelarna klagar på att såväl Homer som Osgood filmar till sig utvisningar.
Går de på den lätta, säger jag när Michigan-born surar som mest.
Penguins försöker naturligtvis bara röra om lite, skapa osämja – och på vägen kanske plantera ett litet frö hos domarna.
Det är väl så man gör när det är final, no?
* * *
Naturligtvis köpte jag  ändå en hel skrälldus dosor på Allegheny Smokeworks.
Om inte kan man nog hålla Calle Johansson lugn med portionssnus.
* * *
Apropå Homer finns det gott hopp om att han ska spela.
Därmed får Penguins-backarna ta några djupa andetag igen.
Som Brooks Orpik säger i Post-Gazette:
– Jag har aldrig försökt flytta på någon som är så fruktansvärt stark.
Desto konstigare är det, tycker samme Orpik, att svensken emellanåt ramlar så lätt.
– Vi har skrattat rätt mycket åt det…
* * *
Nu, äntligen, har Vetlanda-Posten anlänt.
Tidnings utsände ska sitta bredvid mig, är det tänkt. Bra det. Han känner nämligen The Mule sedan barnsben och kan, hoppas NHL-bloggen, provida en hel skattkammare av anekdoter.
* * *
– Såg du nu då, jag vann ju, hojtar just The Mule när han springer förbi
Strax bakom kommer Zäta och han bara ruskar på huvudet.
– Tro inte på det där, det var första gången i år.  
* * *
Detta är Red Wings-kaptenens skridskor i vila.

Nu när de fått vara med på bild i den här bloggen kommer det givetvis att slå gnistor om dem.
* * *
Man kan tycka att Pascal Dupuis är lite för gammal för sånt, men han har i alla fall ett svar på varför han smyger ner förbrukade tejpremsor i en kvinnlig Detroit-reporters handväska efter morgonträningen.
– Den var ju så lik våra papperskorgar…
* * *
Ser du, frågar jag Notorious Oak, fram emot kvällen?
Han svarar:
– Ja. Undrar vad det blir för mat.
That’s Notorious Oak for you.
* * *
Upplägget blir detsamma som i onsdags.
Ingen dator på läktaren.
Det betyder att det blir kortfattade uppdateringar i pauserna, men förhoppningsvis något längre i en slutrapport fram emot er morgon.
Tips?
Jag tyckte den där Johans Overtime-tips lät bra och står fast vid det.
2-2 vid full tid.
Sen avgör…någon.