Stanley Cup-final 2008, del 23

Nu har jag och Royal Oak i alla fall gjort vad vi kan.
Vi har, precis som före den senaste hemmamatchen , varit på sightseeing-tur i Novi/Little Sweden och shoppat på den stora mallen och smugit utanför Andiamo och jublat – ja, i alla fall den ena av oss – över att man passerar Eight Mile Road där ute.
Jag har dessutom knutit den hittills obesegrade Novi-slipsen runt halsen, putsat upp ett helt par nya Novi-skor och framförallt hängt på mig den vita, magiska och under dagen nypressade Miami Vice-kavajen.
Kort sagt:
Sumpar Detroit det här är det inte mitt fel…
* * *
Inte en enda gång under de 25 år vi varit bästa polare har jag lyckats slå Alle från Hagalund i pingis.
Jag är egentligen mycket bättre än honom, men eftersom våra matcher blivit en sån ”grej” får jag alltid stora skälvan i femte set – och klantar till det.
För mig är det således rätt ofattbart att Red Wings-spelarna kan sitta och se ut som om det bara var ännu en dag på jobbet när de byter om efter dagens morgonträning.
Men det gör de.
– Sovit dåligt? Nä, det gör jag aldrig, säger en till synes helt oberörd The Mule när ämnet kommer upp.
– Jag har förberett mig precis som vanligt, förklarar Lidas lugnt.
– Allt känns fint, menar Lilja och drar några sedvanligt dåliga skämt för Samuelsson.
Sanslöst.
Men det är väl förklaringen till att de är elitidrottare – och att jag inte är det.
Hm, ja, till det senare kanske finns ytterligare några skäl, även om jag inte kan komma på några just nu…
* * *
Miss New Jersey 2006 är på plats i The Joe –och stöter på Royal Oak.
Inte så konstigt, när man tänker efter.
Han var ju Mister Gävle 2003.
* * *
Rolig konversation bland NHL-anställda när Tomas Lundström från Vetlanda-Posten anländer till Detroit.
– Nu har Vetlanda-Posten kommit, säger en av de som sköter ackrediteringarna.
– Jaså, svarar en kollega,  vad jobbar han åt för tidning då?
De tror alltså att Lundström heter Vetlanda Posten.
* * *
Vi har hört den förr, är det lätt att tänka när man hör Pittsburgh-spelarna tala.
De säger exakt samma saker som de motståndare de själva grävt ner i djupa 3-0- och 3-1-underlägen tidigare under slutspelet.
– Vi ser bara till nästa match.
– Vi tar ett byte i taget.
– Vi vägrar ge upp.
– Kan vi vinna en match blir de nog skakade.
Å andra sidan finns det inget annat att säga.
Vad ska de hitta på?
Vi ger upp?
Det är den sär sortens sanningar man får gnugga in när skymningen börjar falla.
* * *
Även Sundsvalls Tidning har landat .
Och det bara ST:s reporter, Maria Nordström, som lyckas få tag i Zäta efter morgonträningen.
Starkt jobbat.
Vi andra får nöja oss med att studera stjärnans munskydd, det han alltid tar ut ögonblicket efter han gör mål.
Det ser ut så här.

Fint, va?
* * *
Efter Höken  tagit den bilden gick han ut i korridoren utanför omklädningsrummet och åt en banan.
Kolla.

* * *
Lilja erkänner att han sa ”shit” i intervjun med NHL Network.
– Men jag trodde att man fick säga det i tv, försöker han.
Snälla Andreas, det är inte Sydnytt det här!
* * *
Penguins ser rekordartat sammanbitna ut när de tränar, vilket orsakar viss oro i en bil som rullar ut mot Novi.
– De har ju inget att förlora, de kan ju chansa och ge allt och bara köra, säger Royal Oak och skruvar på sig i shotgun-sätet..
– Ja, igår var jag säker på att Wings skulle fixa det här. Nu känns det plötsligt inte alls givet. Vi kommer fan få rulla ut på Ohio turnpike i morgon igen, muttrar föraren.
Prove oss wrong, Mule.
* * *
Mister Posten, alltså han de tror heter Vetlanda i förnamn, anser att Kronwall i sitt yviga skägg ser ut som sångaren i nåt obskyrt death metal-band jag inte minns namnet på.
Själv känner sig stockholmaren dock som en hamster.
– Jamen kolla, säger han och tar sig i skägget, det känns ju som kinderna blir helt runda.
När han senare sätter sig på en matta i gymmet och gör nåt slags yoga-övningar blir det dock uppenbart vem han verkligen är lik just  nu:
Jesus.
Jo, tamme…tusan:
Kronwall ser ut som Jesus.
* * *
Ser att kommentatorer kräver bild på the outfit.
Men nej, då tror jag man jinxar både kavaj och slips.
Efter matchen. Kanske…
* * *
I kväll febrar Motown ändå.
Trapporna utanför är nerlusade av scalpers – och fans som försöker få tag i plåtar.
De lär få hosta upp lite grönt .
Detroit Free Press rapporterar att de dyraste svartabörsbiljetterna redan igår gick loss på 4000 dollar – det vill säga i runda slänga 24 000.
Att påstå att en Stanley Cup-final är värd såna summor vore kanske att ta i, men var jag biljettlös och hade den sortens tillgångar, så…
* * *
Idag fick Eken höra något så mäktigt som The Bands ”The weight” i bilstereon.
– Är det bra det här, frågade han klentroget.
– Det här är jävligt bra, svarade yours truly.
Royal Oak lyssnade ett tag, tittade ut över lyxkåkarna i Novi och sa:
– Jaha.
* * *
Fint folk här nu. Samtliga general managers i ligan har passat på att ha möte på Marriott under dagen och nu ska de se match. Bra det. En sån som Sather behöver se hur potentiella mästare egentligen spelar.
* * *
Royal Ok får se Crosby gå förbi i shorts igen.
Han säger inget.
Bara tittar. Andlöst.
* * *
Det där med kalla nerver verkar vara nåt som sitter i generna.
Springer på Janne Lidström på backstage-toaletten 75 minuter innan nedsläpp och han säger visserligen att det är lite pirrigt, men han verkar lugn som en solig söndagseftermiddag vid Avestaforsens strand.
– Vi får väl hoppas att det går bra, säger han och ler lika sympatiskt som vanligt.
 * * *
Vetlanda-Posten och Sundsvall Tidning har en hätsk debatt om vem som ska få Conn Smythe.
Ni kanske kan gissa vem som håller på vem.
* * *
Springer på The Mules morbror igen, Klabbis Andersson.
Han är upprörd över att jag beskrivit honom som rödlätt i Pittsburgh.
– Kolla här, säger han och böjer fram huvudet, det är ju grått.
Jag skyller på att systersonen är så bra att jag ser rött varje gång han nämns.
* * *
Oh oh!
Mike Bolt is in the house.
Det är han som är  keeper of the cup – och alltså följer bucklan var den än skickas i väg.
Så när Bolt kommer kommer också den mest legendariska trofén i hela Nordamerika och ja, det är ju så man ryser när jag honom rulla in härligheten genom dörrarna.
Jag blir rent av så tagen att vi får ta och köra ett litet bildgalleri från eftermiddagen. Om ni inte kan se skillnad på vilka jag och Höken tagit kan ni kyssa karriären som fotografer farväl.

Den är mannen heter Vetlanda i förnamn och Posten i efternamn.

Mer sånt här ikväll?

Royal Oak, med nacken mot kameran, följer en Lidas-intervju – andlöst.

The Competition står och är stanley cuppig.

The Mule intervjuas. Vetlanda Postens kalufs syns i förgrunden.

Skådisen David Boreanez med storögd son i omklädningsrummet.

Jag känner mig lätt förföljd i bland…

Höken i arbete. Sundsvalls Tidnings Maria Nordström i förgrunden.

Fin teckning som Zäta fått av Kennedi.

Vi är inte bara den enda svenska tidning som har egen fotograf på plats. Han har lyckats stånga sig till en sån här också. Det innebär inte att han ska stå på isen under matchen, men väl efteråt…
* * *
Okej, då åker vi.
Jag är nästan lika nervös som när Brage spelade den avgörande matchen mot IFK Västerås i division II Norra 1979.
Det betyder att det inte blir några tips.
Bara en förhoppning om en rolig kväll.
Vi hörs framöver.