Stanley Cup-final 2008, del 24

Aj, oj, my god.
Gör Kronwall en Bäckis och prickar in tvåan bakom Osgood när han försöker rensa? Eller går den via skridskon?
Mardröm för Jesus, hur som helst.
Han får ta revansch med några proppar längre fram i den här serien – som lär fortsätta nu.
* * *
Det hinner gå sju sekunder, sen säger jag, till ingen särskild alls:
– Det här går aldrig.
För jisses, av det där lugnet vi såg i omklädningskabyssen i morse finns verkligen, verkligen ingenting kvar.
Det är, på flertalet håll i hemmalaget, så pirrigt att vi kan känna nervfladdret ända upp till oss i taket.
Förståeligt, för all del.
Men man vinner inga matcher när det bara är ett sånt där isande hål i maggroppen.
* * *
Övertändning är ett annat ord.
Det är det i alla fall på läktarna. Jag har aldrig varit med om en liknande känsla här inne. Minuterna innan nedsläpp är stämning så elektrisk att det känns som att propparna ska gå.
* * *
Pittsburgh gör ju samtidigt exakt som de ska.
Framförallt har de tajtat till spelet i egen zon riktigt, riktigt bra.
Och så utnyttjar de misstagen The Big Red Machine bjuder på hela tiden.
* * *
ST-Maria, som har platsen intill mig, ser sitt livs första NHL-match.
Snacka om att välja rätt tillfälle.
Eller inte…
* * *
Som av en händelse var det mot Pittsburgh även Nicky B gjorde sitt klassiska självmål.
Genererar dom sånt?
* * *
– Vad ska man bli nervös för? Då gör man ju sämre ifrån sig.
Sa Tomas Brolin en gång.
Men det finns bara en Tomas Brolin.
* * *
Jaha, det är nog bara att boka nytt rum i P-burgh och förbereda sig på två nya svängar längs Ohio Turnpike.
Mitt intryck från tidigare är att Wings inte alls är bra i underlägen, ens när de har nerverna under kontroll – medan Pens alltid är omöjliga att tas med när de kommer i överläge.