Stanley Cup-final 2008, del 28

Ah, Ohio Turnpike…to you see you again.
Det blir till att braka söderöver igen i arla morgonstunden – och alldeles säkert norrut igen på, hm, let’s see…torsdag.
För inte fan kan Detroit resa sig på två dagar efter den här hjärtskärande smällen.
Det blir sju matcher och i den sjunde kan det gå precis hur som helst.
* * *
Ledsen om det blir lite kort här nu, men vi är alldeles slutkörda här nu.
Det är sent och vare sig mat eller vätska har synts till på närmare åtta timmar.
* * *
Ser att det bråkas om utvisningarna i kommentatorsspåret, men det är nog mest frustration.
Goaltender interference-tvåorna var väl i och för sig rätt hårda, men Hudlers high stick finns det inte mycket att säga om.
Mer än att det var klantigt av honom.
Och inte för att jag vill vara sån, men jag ropade rakt ut när domaren höjde armen.
– Nu är det kört.
Och det var det.
* * *
Rätt dystert i Red Wings omklädningsrum, om man säger så.
Och öde.
Inte en spelare finns kvar när vi kommer instormande.
Men efter en stund kliver Lidas och Zäta båda ut och håller presskonferenser som måste vara så lagom inspirerande.
Strongt gjort,
* * *
Många i Pittsburgh lyfte sig verkligen när det som bäst behövdes
Staal, Talbot, Fleury. Till exempel.
Och vilken inspiration måste det inte ha varit för lagkamraterna att se Malone, med mosad näsa, bara fortsätta och fortsätta och fortsätta.
* * *
Så, vi ses igen.
När vi alla fått lite sömn och mat och dryck och balans.
Då lovar jag en bättre sammanfattning av den här omtumlande natten också.