Back in Motown

Majoriteten har förstås fattat hur det ligger till.
Jag är i Detroit.
Det tipset satte kommentatorn alex redan några minuter efter förra inlägget var postat så hedersomnämnandet är hans.
Grattis, alex.
* * *
Säsongens första scoop kommer här:
Andreas Lilja har slutat snusa!
Jo, det är sant.
– Det var en läkare som tyckte att jag hade hudförändringar under läppen. Jag fick till och med ta cellprov, de trodde jag hade cancer. Dessbättre var det inte så, men jag slutade ögonblickligen, berättar skåningen.
Som resultat gick Andreas under sommaren upp tio kilo som han nu fått svettas bort.
– Ja, snus förbränner ju fett, påstår han.
Det har inte jag märkt…
Hur som helt är detta goda nyheter. Jag slipper ha med extra dosor varje gång jag ska upp hit…
* * *
Stort att kliva in i The Joe igen, efter fyra månader.
Finalmatcherna här i våras hör till de käraste idrottsminnen jag har.
Jag hoppas dock på lugnare puls än vid det allra senaste besökt. Då, i den där infernaliska femte matchen, höll jag på att stryka med.
Nu vill jag gå och njuta av den säregna odör som bor i en gammal ishall;  en doftblandning av svett, fukt, snö, korvspad och dieselångor som väl egentligen inte är så angenäm men likafullt har rent beroendeframkallande effekter på somliga av oss.
* * *
Lidas tycker det är konstigt att jag varit på countrybarer i Nashville.
– Jag trodde du mer var inne på sånt man hörde i parkerna i början av 90-talet, typ Highway Stars.
Say what!?!
Highway Stars!?!?!
Snälla världsbästa backen, jag är väl inte fullständigt sinnessvag heller.
* * *
Jodå, de har redan fått upp ”muralen” med de senaste mästarna på den vita väggen utanför Wings omklädningsrum.
Ser ut så här:

Notera att excellente Europa-scouten Håkan Andersson får vara med också.
* * *
Ingen behöver oroa sig över att det rent medialt ska kännas lite avslaget i The Joe efter finalhysterin.
Toronto är ju här – och med Toronto följer alltid ett mediauppbåd modell ”italienska fotbollslandslaget inför en VM-final”.
De svenska Detroit-spelarna får alla svara på samma fråga:
– Vet du vad som händer med Mats?
Men det vet de inte. 
* * *
Hinner inte mer än knöla ner mig i ett slitet säte ovanför Detroits spelargång förrän det kommer ett omisskänneligt, svensk-engelskt läte nerifrån isen.
– Systembolaget!
Det är målvaktstränaren Jim Bedard som talar.
Han kan bara ett svenskt ord och det använder han gärna.
Men det är klart, tristare ord  – och saker – kan man ju tänka sig.
* * *
– Det var mycket party…
Så beskriver The Mule sin småländska sommar.
Hm.
Det verkar dock inte ha varit mer än att han nu är beredd att göra ett nytt, saftigt avtryck.
– Fast det är annorlunda i år. Nu har man för första gången lite krav på sig. Det gäller att visa att man duger, säger han.
The Mule ingår i en ny kedja med Zäta och Jiri Hudler och den här bloggen tror att han kommer att göra dundersuccé i den omgivningen.
* * *
Hade nog inte trott att jag nånsin skulle träffa någon från Gonäs – en småbisarr by utanför Ludvika, nästan lika mytomspunnen som Blötberget –  i Michigan men i Torontos omklädningsrum står Jonas Frögren och ler blygt och han kommer från just Gonäs, han.
Det var under förmiddagen oklart om han ska lira i natt, men Jonas verkade glad no matter what.
– Jag har ju överlevt campen, bara det är stort. Jag tar det som det kommer, alltihop är ett äventyr, säger han.
Hoppas Wilson, Maple Leafs nye coach, släpper loss honom.
Det behövs lite Gonäs-vibbar i NHL.
* * *
Matchen i natt börjar med högtidliga ceremonier under vilka Red Wings elfte Stanley Cup-banér hissas i taket – för att sedan hänga där till tidens ände.
Rätt fett.
Men det måste kännas rätt underligt för Marian Hossa och Ty Conklin.
Det var ju på, bland annat, deras bekostnad Detroit vann titeln i våras – och nu får de vara med och fira segern…
* * *
Ni som trodde att jag flugit till Chicago…vad skulle jag där att göra?
Jovisst, de ska spela mot Rangers. Men det är i morgon – och det är i New York…
* * *
Konstigt att se Maple Leafs morgonträna utan Sudden.
Eller…det är det väl egentligen inte alls. Med ålderns och stjärnstatusens rätt brukade han få slippa de trista övningarna. Men ni hajar vad jag menar – Toronto utan Mats Sundin är inte riktigt Toronto.
Det håller Alex Steen med om.
– Mats var i en klass för sig, både som spelare och ledare och person. Naturligtvis saknas han, säger nummer 10 medan han rullar ner de blå damaskerna från benskydden.
– Ingen vore gladare än jag om han till slut kommer tillbaka, och rent fysiskt är det inget snack om att han skulle kunna spela minst sex säsonger till.
– Men han tänker ta sin tid att komma till ett beslut och det den tiden tycker jag att han gjort sig förtjänt av.
Rätt svårt att säga emot, onekligen.
Alex har inget insider-tips om vad som kommer att hända, trots att han känner the superstar bättre än någon annan.
– Nejdu, det är bara Mats själv som vet det.
* * *
Det är mycket snack om förra året i Red Wings omklädningsrum, om festligheterna i somras, om ceremonierna innan matchen ikväll.
Det är nästan så man börjar fundera på om alla glömt att det är en ny säsong som ska börja nu.
– Nej, försäkrar Kronwall med det sedvanligt stålet i blicken, det är ingen fara.
– Det som hände då är historia och vi har för många rutinerade ledare för att något sånt ska , säger han och nickar åt Lidas-hållet till.
”Kronner” är för övrigt riktigt prydlig utan det slutspelsskägg som till slut var så väldigt att det kändes som att man intervjuade det.
– Skönt att bli av med. Man såg ju ut som en grottmänniska.
Det var han som sa det…
* * *
Naturligtvis är han redan avstängd för en brutal boarding, men ändå.
Bara att se Ryan Hollweg i Torontos träningströja känns fel.
Andra var bättre, men Hollweg utgjorde på något vis ryggraden i LAGET Rangers.
* * *
Highway Stars...
* * *
Jaha, dags för en liten tupplur.
Återkommer framåt ett-tiden, er tid.
Då sjösätter vi säsongens första live-blogg – direkt från Joe Louis Arena.
Rock ’n’ roll!