Derby på Broadway, del 4 – The end

Synd att FivePoints gick och la sig.
Devils fortsätter ju vara Rangers lilla bitch – och hur roligt hade det inte varit att få tjafsa lite om det? Särskilt som idolen Maaaaarty fumlade som en gammal gubbe vid det där första målet…
* * *
Så här skrev ”Ejevery” efter första inlägget:
”Ska vi dra till med en högoddsare och sia att Callahan stänker in gamevinnaren. 4-2 till Rangers”.
Visserligen missade han på ett mål – 4-1 blev det ju – men ändå, det var Callahan som satte sista i tom bur.
Vackert!
* * *
Det konstigaste med Rangers inledning är att de alltså vunnit fem raka matcher och därmed tangerat klubbrekordet från 1983 – och, om man bortser från Dubinsky-kedjan, ändå inte spelat så våldsamt jättebra.
– Vi har varit långt ifrån perfekta, påpekar också Henke.
Samtidigt…ni vet hur klichén lyder:
Att vinna även när man inte spelar på topp, det är grejor det.
* * *
Kan upplysa läsare Halvarsson om att ”Ratso” Sloman är här i kväll också.
I gulröd, storrutig kostym.
* * *
När Dubinsky, mitt i röran av skridskor och damasker och ivriga journalister, ska svara på frågan om det finns någon han vill jämföra väldige kedjekompisen Voros med hugger han direkt.
– Tomas Holmström. Det är en sån lysande spelare han är.
* * *
”Ratso” verkar för övrigt vara väldigt god vän med Queen Valiquette.
De skrattar och flässar som vore de gamla lumparkompisar.
* * *
– Vi kör nu, innan dom andra kommer, säger Henke och vinkar över mig till sitt hörn
Jag hinner säga ”Det var en br…” – sen kommer ”dom andra” och yours truly får snällt vänta i en halvtimme.
Livet är för hårt.
* * *
Hinner aldrig in i Devils-kabyssen – och ser fantamme inte Albelin nu heller – men Varpu rapporterar att stämningen där inne är ”miserabel”.
* * *
Om någon undrar vad ”flässar” betyder:
Det är gammalt borlängemål för att skratta och fnissa och larva sig för mycket.
Gör man det kan man, lyder sanningen i det Jante-impregnerade brukssamhället, få äta flässgröt till kvällen.
Kort sagt:
Har man för kul får man betala för det sen…
* * *
Jag tycker Fast Freddy var utmärkt ikväll också och han håller delvis med själv.
– Man jag fick skäll några gånger. Det skulle jag ha också. Jag slog några felpassningar där, menar han
Skälla på Fast Freddy…han som är så snäll. Det kan jag inte förstå.
* * *
En knapp vecka kvar. Sen har vi Dallas, och Avery, här. Det känns som hela höstens höjdpunkt.
Fast vi hörs innan dess, tro mig.