Buffalo Dance, del 4 – The end

Det var en dröm som dog i natt.
Jag hade ju kallt räknat med att Rangers skulle göra den perfekta säsongen och vinna 82 matcher i rad…
Okej.
Jag skojar.
Förstås.
Det kan man tycka att jag inte ens skulle  behöva påpeka, men bitter erfarenhet säger att man måste understryka sin försök till ironier när man skriver.
Den uppriktiga åsikten är förstås att sviten var snygg, men att man inte kan vinna jämnt – i synnerhet inte om man spelar så sloppy och som Blueshirts gjorde under framförallt andra halvan av den här matchen.
* * *
New York-reportrarna kastar sig omedelbart över Markus Näslund när de får komma in i det tysta, deppiga omklädningsrummet.
Aj då.
Det betyder att det kan bli hårda bud för Näslund i bladen i morgon bitti.
* * *
Vilken underbar drömstart för Brunnström.
Hat trick!!!
Nu blir det till att blåsa upp de stora rubrikerna hemma i Stockholm.
* * *
Kan glädja Jonatan och Lassie – de enda Sabres-fans jag upptäckt i kommentatorsspåret – med följande utlåtande från en svettig Hanky Tank:
– Vi är mycket bättre än förra året.
Ja, det kanske är dags för oss vid sidan att börja fatta det nu.
* * *
Det hjälper inte att de radat upp fem segrar.
När de följer upp med en sån här lökig insats blir de utbuade i alla fall.
Välkommen till New York.
* * *
Hanky Tank är för övrigt påfallande glad när han efteråt står i svettigt underställ och häller i .
– Ja, det är ju klart. Att åka till New York och slå Rangers, det är kul det, säger han med ett brett leende.
* * *
Noterar att även bloggens kommentatorer börjat behandla Näslund rätt oömt.
Jag tycker nog att vi ska ge karln några chanser till. Det tar sin lilla tid att komma in nya miljöer och vare sig Gomez eller Drury har briljerat de heller.
* * *
Nu ska jag randa lite om hat trick-Brunnström här.
Vi hörs igen på fredag.