By the time I get to Phoenix…, del 4 – The end

Nu är det folkfest i Phoenix!
Coyotes vann ju – med 2-1 – och stan vibrerar av glädje.
Nä… riktigt så kanske man inte kan beskriva läget.
Entusiasmen är väl inte större än den var på gatorna i Tranås efter att Börje Johansson hade dömt en söndagsmatch i Elitserien utan att göra bort sig.
Men det ska ju ingen i det här trevliga laget behöva be om ursäkt för.
De spelar hockey och vinner och sen får väl folk komma eller inte komma, vad mer ska spelarna göra?
* * *
Kvällens man:
Michael Tellqvist.
Eller som svenskens namn, enligt Coyotes hemsida, ska uttalas:
mih-KIGH-ehl TEHL-kvihst.
Hm.
Well, han var hur som helst enastående och fick efteråt  reservationslöst beröm av själve Gretzky.
– ”Tellan” förtjänade verkligen all uppståndelse i natt, meddelade ”The Great One” från den pulpet i ”intervjurummet” där han håller sina nådiga presskonferenser, alltid omgiven av PR-män som ser ut, och agerar, ungefär som Secret Service-agenter i Vita huset.
* * *
Frågar en djupt deprimerad ”Bäckis” om intrycket att han är snabbare på grillorna i år.
– Mja,säger han och muttrar någon minut om att han väl inte är säker på att det kan stämma.
Sen tittar han plötsligt upp och frågar:
– Menar du det? Ser det så ut?
Ja.
– Jaha, ja, det är väl bra om det ser så ut då…
Han är bedårande i sin spontanitet ibland, Bäckström.
* * *
Det är ett tv-team framme i ”Tellans” hörn och gör en kort intervju.
Sen är det min tur.
Herregud, om det varit i New York han gjort en sån stormatch hade jag stått och väntat fortfarande.
* * *
Det här hade ju glömt:
H. Lundqvist i all ära, men den som ska ha priset som den NHL-svensk som är grinigast efter förluster är ju Nyllet.
Han muttrar ett kort och motvilligt ”hej” när han går förbi i korridoren utanför gästernas omklädningsrum och försvinner sedan snabbt.
Mer lyckade kvällar kan samma man vara den roligaste, mest spirituelle och rolige som går i en kostym.
Men det är väl så det är funkar.
* * *
Tuffe Uffe fyrar av sitt härligaste varggrin när jag frågar  om han tror att det kan bli nåt stort av Coyotes framöver.
– Ja, vi får väl se om Wayne kan få fart på anfallarna. Jag gör vad jag ska , jag, skrockar han.
Jo, vi såg det. Backarna smällde, framförallt i slutperioden,  på som det anstår lirare under samuelssonskt befäl.
* * *
Titta, den flygande tacosen.
Efter matchen hänger den prydligt, men lite ensamt, i ett hörn under läktaren…

* * *
Tellan är som sagt ensam svensk kvar i Phoenix och erkänner utan omsvep att han saknar både Tjärnqvist och Fast Freddy Shoestring.
– Ja, det är klart. Vi var goda vänner. Men jag talar ofta med dem på telefon, vi har koll på varann, säger han.
Sen slår vi fast att Fast Freddy är en kanonkille som vi vill att det ska gå bra för i New York.
Övriga kommentarer från nattens hjälte hittar ni i en artikel här intill.
* * *
I början av tredje dånar The Hives ”Tic tic boom” i högtalarna.
Det känns som ett  betydligt lämpligare låtval i en hall där Fagerstas hårdaste regerar.
* * *
Intervjun rundas av och Bäckis rättar till slipsen.
Sen vänder han sig om och frågar:
– Hur går det i valet nu då?
Tja..
– Det är Nylander som vill veta.
Det ante mig. Mitt i grinigheten kan Huddinge-snillet inte låta bli att vara nyfiken på allt och alla…
* * *
Några Höken-bilder från jobbarenan:

The Great One som en annan Dubya vid sin pulpet.

Ovies klubbor. Men när han plåtar dem får Höken bannor av materialarna. – Det är förbjudet, skriker dom. Väldigt egendomligt, tycker vi.

Inte fullsatt. Men kul. Typ.

En skarp Gävle-bo.

Den hårdaste av de hårda.
* * *
Blev en sen slutrapport det här. Sorry, men vi var tvungna att köra tillbaka in till stan innan det här gick att färdigställa.
Snart hörs vi från mer väntade arenor.