Pingviner på Manhattan, del 2

Henke tvingas alltså släppa in en Sydor-puck som studsar som ett popcorn i en teflonkastrull innan den når mållinjen – och så har vi 0-1.
Ett rättvist resultat.
Rangers börjar bra, som de gjort i alla matcher utom den i Detroit, men sen blir det rätt mycket Pittsburgh.
Jag misstänker att det kommer fortsätta så i takt med att gårdagskvällens Columbus-resa börjar kännas i Rangers-benen.
* * *
Jo, Freja – Garden-publiken buar så fort Sid The Kid har pucken.
De skulle själva säga att det har att göra med att han filmade i nån slutspelsmatch i våras, men egentligen handlar det förstås om att han är för bra och ja, det är rätt fånigt.
* * *
Freddy Shoestring gör ett bra byte i numerärt underläge. Då tittar Eken på sätet intill upp och utbrister:
– Han är nästan lika bra som Dackell i boxplay.
Det är såna kommentarer man får stå ut med när man umgås med brynäsare.
* * *
Annars är stämningen, som väntat, hög här inne.
Om nu Rangers bara ville svara upp, då skulle det kunna bli en stor afton.
* * *
Eken tar inte ens av sig blottarrocken. Han sitter vid sin laptop och ser ut som en…perv.
* * *
Penguins-tröjor är det gott om ute bland bänkraderna också.
Därmed kan det nog bli lite hetsigt också.
* * *
Ah, det går segt det här. Men det har inte bara med trötthet att göra. Jag har glömt favoritpennan hemma och får sitta och kladda i blocket med nån kulspettsfejk jag fick med mig hem från Hilton i Sedona. Då tappar jag alla koncept.
* * *
Dala 56, visst. Så ska det vara. Blandade ihop dig med Iceman. Det är inte alldeles lätt att hålla isär alla favoriter.
* * *
Renney står där – utan hjälm. En man som lever on the edge, uppenbarligen.
Hoppas han ändå orkar skrika lite i pausen, trots rätt given huvudvärk.
* * *
Då åker vi igen då. Hörs sen.