Pingviner på Manhattan, del 3

Var inte det en väldigt snabb period?
Jag tyckte inte jag hann mer än posta förra inlägget förrän det blev paus igen.
Fast det kan ju ha att göra med att jag, i min brist på anständig penna, inte fick ihop det förrän perioden hade börjat.
* * *
De får ju bua hur mycket de vill, Sid The Kid gör mål i alla fall – och nu har vi 0-2.
Det var dock lite taskigt för Henke där. Han gjorde en hel räcka finfina räddningar precis innan målet, men hans hösäckar till backar lyckades aldrig rensa och sen var det morsning korsning.
* * *
Jonas, välkommen. Jag undrade just var alla självsäkra Penguins-fans från i våras hade tagit vägen.
* * *
Plötsligt är det en saftig bit i trång Rangers-tröja precis ovanför pressläktaren som reser sig upp och börjar skrika som en griskulting på väg till slakt.
– För helvete, Rangers! Ge de här killarna nånting att skriva om nu!
Man får ju tacka för  stödet, men saliven som stänker nacken hade jag klarat mig utan.
* * *
– Nu du, säger blottar-Eken när Rangers får fem-mot-tre-läge i två hela minuter, nu smäller det.
Nej, svarar jag, det gör det inte alls. Det blir bara skit.
Jag är en sån pessimist att jag alltid känner olust när ”mitt” lag får spela 5 mot 3. Då SKA det ju bli mål – och blir det inte hamnar man i sånt psykologiskt underläge att matchen är över.
* * *
Gris-Olle här bakom fortsätter skrika och spruta saliv resten av perioden, men tro mig – han är inte typen man går fram och försöker tala till rätta.
Eken får dock  springa iväg och leta rätt på en regnrock nu.
* * *
Redden alltså…snart säger jag något väldigt elakt om honom.
* * *
När Penguins gör mål  är Gris-Olle blir fullständigt vansinnig på en glasögonprydd Penguins-supporter som ställer sig upp och jublar.
– Harry Potter, sitt ner din jävla bitch, vrålar han.
Ah, new yorkers…de är ju så sofistikerade.
* * *
Rangers hade ett par hyggliga sekvenser i mittperioden, men nä, det här går aldrig. Om det gör det lovar jag kasta den värdelösa Hilton-pennan på Gris-Olle
Slutrapport följer – vid tillfälle…