Pingviner på Manhattan, del 4 – The end

Ni får ursäkta att slutrapporten dröjt, men ni fattar ju varför.
Svenskarna hade viss del i höstens Garden-fest, om man säger så.
Aldrig tidigare har jag fått ränna runt i Rangers omklädningsrum och jaga citat av alla tre – och aldrig har jag fått skriva ett så långt referat till nätet heller.
Men det gör jag så gärna.
Det var en av de mest magiska kvällarna jag upplevt i Garden under de fyra säsongerna jag sprungit här.
* * *
Jo, för satan – jag tänkte slänga Hilton-pennan på Gris-Olle.
Men han återvände aldrig från sista periodpausen.
Förmodligen svimmade han efter nästa bira.
* * *
Jag hade packat ner lapptoppen i väskan och rest mig för att gå när Macke fick fram passningen till briljante Zherdev...
Sedan var det bara att sätta sig igen – och lyssna till det mest dånande jävla jubel som hörts här sedan sjunde avgörande  finalen 1994.
* * *
När han åkte ut för att ta emot  jublet som ”matchens andre stjärna” slängde Fast Freddy  upp en puck på läktaren, som traditionen bjuder.
Den var två centimeter från att träffa Blottar-Eken i pannan.
– Det var inte meningen, flinar han efteråt.
Tror jag som jag vill på.
Han ville hämnas för det där slingbox-haveriet…
* * *
Kung Henrik har inte haft särskilt många sekvenser som den under övertidsperioden i natt.
Holy macaroni, vilka räddningar karljäveln gjorde.
Fast den där plocken såg snyggare ut än det var tänkt.
– Jag var på väg åt andra hållet, men pucken studsade på Sjöström och jag var tvungen slänga ut plocken. Det var inte meningen att det skulle bli fullt så flashigt, säger han med ett flin.
* * *
Nu har även Markus Näslund fått uppleva Garden med riktig feber..
– Rätt häftigt. Det lät en del efter Zherdevs mål, säger han och skrattar.
Keep it up så blir det mer av samma underbara vara.
* * *
Brooks är inte den som låter nån partisk segerglädje ta överhanden en sån här kväll.
Han ägnar sig mest åt bråka med en petimeter-vakt som håller på och jollrar om att vi ska stå bakom en fålla innan vi får komma in i omklädningsrummet.
Ord som ”asshole” och ”jackass” ekar i korridoren.
Kul att notera att man inte är den ende som kan tappa huvudet i dylika situationer…
* * *
Det är inte ofta man sett Kung Henrik vara så genuint helnöjd som den här aftonen.
Men jag hade rätt om att det inte var läge att ringa efter Detroit-matchen förra helgen.
– Du hade ju kunnat ringa men jag hade inte svarat. Jag var så otroligt förbannad, erkänner han.
Man börjar känna sin löss på gången…
* * *
– Om jag vetat att Crosby skulle straffen efter mig hade jag nog skitit på mig av nervositet, säger Fast Freddy.
Kan jag verkligen citera dig på det, undrar jag.
Straffhjälten ger sitt godkännande.
– Jag sa ju så, skrattar han och knölar ner benskydden i sin trunk..
Mja, vi nöjer oss med att dra det här, faktiskt. Mamma Sjöström ska inte behöva läsa sånt i det vanliga referatet…
* * *
Man får ju egentligen inte ta bilder i Rangers omklädningsrum, men när PR-nissarna försvunnit kan jag inte hålla mig.
Jag tycker ni måste få se hur det ser ut när Kung Henrik, i bara understället, skriver autografer åt småkids som fått komma in med nå well-connected pappa.

* * *
Det kan mycket väl vara så att ingen satt i sig en flaska vatten snabbare än Macke gör när han är klar med de engelskspråkiga intervjuerna.
Han tar hela fan i två jättelika klunkar.
Förbluffande.
* * *
En sån här kväll går väl Rangers-spelarna ändå ut
– Nja, säger Henke, några helrör blir det väl inte.  Bara en skön middag.
Jag, däremot, ska nu hit the town och fira den här stora kvällen – om inte med helrör så i alla fall med några riktigt håriga järn
Nån måste tydligen hålla i den svenska festfanan.
Vi hörs när vi hörs.