Beantown Boys i stan, del 2

Det verkar som att Rangers faktiskt har fattat att man inte kan sova mot årets version av Boston.
För en gångs skulle börjar de riktigt piggt och aggressivt.
Sen får de ett powerplay och  då kommer anstormningen förstås av sig; faktum är att bara ren flax räddar Blåskjotorna undan ännu ett mål i arslet i numerärt överläge.
Och ju längre perioden lider, desto mer Boston blir det ju.
Men det står alltså 0-0 efter första
* * *
Nej, det BLIR inga bilder på Varpu. Hon har hotat mig med en duktig smocka om jag publicerar en sådan och tro mig, det är ett löfte hon utan problem kan infria.
* * *
Det är riktigt bra liv i luckan ikväll – framförallt när Boston-fansen gör sig hörda. Sånt tolerera The Garden faithful förstås inte – och kontrar med dånande ramsor.
Vänta bara tills Pebben stänker in ettan.
Då blir det gruff också.
* * *
Jävlar, Henke är långt ute och vevar  där på slutet – och får dånande ovationer för tilltaget.
Om han missat hade det inte blivit lika kul….
* * *
Hade glömt att Mike Ryder ju för satan är i Boston i år.
Honom glömmer ingen leksing. Vid sidan av Tomas Forslund kan han  vara den bästa vi nånsin haft.
* * *
Varpu får se att era kommenterar och har följande hälsning:
– Jag har karisma och personlighet. Det får ni nöja er med att veta.
* * *
Mara kom ju hit från Boston, det kanske förklarar varför de nödvändigtvis ska tjafsa med honom.
* * *
Däremot kan ni, tack vare ett mail från en Roger Hedström, få veta hur det ser ut när bloggen ger järnet i en periodpaus…

Fint va?
* * *
Brad Park, en av mina första idoler, zoomas in i jumbotronen.
Han ser idag ut som Paulie Walnuts, visar det sig.
* * *
Rangers gör det bra, men i nästa paus leder Bruins, det är vad jag tror.
Vi hörs då.