Beantown Boys i stan, del 4 – The end

Jamen, fuck…det blev ju rena Pittsburgh-magin det här.
Återigen hade jag gett upp och börjat packa ihop väskan när Garden exploderade av lycka.
Ja, redan i mitten av tredje satt jag och suckade för Varpu om att det var kört, att ingen i Rangers skulle kunna sätta en endaste puck på Thomas, att det väl ändå är själva fan allting.
Men så snärtade Dawes – måltorkans själva ansikte – in en reducering och när det bara var 53 sekunder kvar kvitterade Macke också.
Hur är det möjligt? ”Mina” lag lyckas aldrig komma tillbaka i slutet av några matcher.
Nu har Rangers gjort det både en och två gånger.
– Visst är det konstigt, nickar Henke instämmande när han efteråt sitter i sin keps och svettas.
– Jag kan inte minnas att vi lyckades med det en endaste gång under mina första tre säsonger här.
– Men det är ju väldigt skönt när det händer.
Indeed.
* * *
Trycket i den här hallen när dylikt händer – och Rangers dessutom går och vinner på straffar – är ingenting annat än overkligt.
Det där samfällda vrålet…det enda jag kan jämföra med är uppskjutningen i Cape Canaveral när Fugelsang gjorde sin rymddebut.
* * *
Rosie O’ Donnell har hunnit lämna omklädningsrummet när pressuppbådet ramlar in.
Det var det ju ingen jättehöga odds på…
* * *
Han ställdes mot Wheeler, Kessel och Bergeron.
Men det var bara en av Bostons straffskyttar som lyckades göra Henke nervös.
Pebben.
– Ja, faktiskt. Jag stod  och tänkte på alla han sms han skulle komma att skicka om han gjorde mål….
Se där, nu vet ni vad en världsmålvakt funderar över när matcherna ska avgöras.
* * *
Näslund är förstås omringad av av murvlar efteråt.
Men han är inte typen som brister ut i någon överdriven extas bara för att han råkat bli hjälte.
Lugn, samlad och saklig i alla lägen – det är ett intryck den lågmälde ångermanlänningen redan hunnit etablera på sin nya kust..
Jag tycker det känns sympatiskt.
* * *
Pebben lyser upp när han får höra om Henkes kommentar.
– Näää….så många sms hade jag väl inte skickat. Ett och annat kanske.
Sen petar han lite med tungan på den sedvanligt enorma prillan och säger:
– Nu är det ju jag som får en massa sms istället.
Ja, Henke. Avlossa mobilen.
* * *
Okej, vi kompromissar väl då. Här är en bild på Varpus hand!

* * *
Fem poäng av super-Bäckis.
Nu hjular Eken ner mot tågstationen i Newark.
* * *
Lundqvist hade ingen aning om huruvida den där sista straffen gick in eller inte.
– Nej. Men sen såg jag ju sen på jumbotronen att den tog i stolpen, säger han innan Scott Greenstein – power player på Sirius Radio och monumental Sverige-vän – kommer över med sin familj och har lite kramkalas.
* * *
Frågar Fast Freddy om hans ska ut och fira i New York-natten
– Nej, det har jag inte gjort mig förtjänt av, svarar han dystert.
Men den självkritiken finns det ingen grund för.
Klart shoestring ska ha en lördagsgrogg eller två.
* * *
Loui Loui har gjort två mål också – so far.
Svensknatt pågår i NHL.
* * *
Sal, ni minns pressläktarvakten, kommer fram när allt är klart, gör en high five och säger det igen:
– He’s a hell of a swede.
* * *
Det här är, enligt räkneverket, Biffens 600:e inlägg sedan NHL-bloggen startade. Det tycker jag att JAG förtjänar att få gå ut och fira…
* * *
Over and out.
Vi hörs om inte annat på måndag, när Senators kommer hit och försöker återupprätta det inte helt gloriösa rykte man får efter två raka torskar mot ett Long Island-lag.