Pantrar på Manhattan, del 2

Tänka sig:
Det står 0-0 efter första.
Kunde man ju räkna ut med arslet, att det här skulle bli en riktig klang- och jubelföreställning.
Jag kunde ha promenerat i Bostons hamn istället…
* * *
Om det blir kort och halvdant här får ni skylla på Nyström.
Han sitter intill och försöker distrahera mig med befängda påstående om att Leksand inte kommer att gå upp i år heller.
* * *
Fast ska vi vara ärligare är det liiiiite bättre än siffrorna antyder.
Det har faktiskt gått lite fort emellanåt.
* * *
Själv lyckas Nyström överhuvudtaget inte komma ut på nätet, så nån battle är inte aktuell, tydligen.
Tänk att Otto inte kan förse medarbetarna med fungerande datorer.
* * *
Problemet är att Rangers inte precis är utrustad med Bostons effektivitet.
På de chanser Blåskjortorna haft idag hade gårdagens Bruins varit uppe i tvåsiffrigt.
* * *
Det är några i ena kurvan som försöker sig på en halvslapp ”Let’s go, Rangers”, men annars är det väldigt mycket söndag-klockan-ett-stämning här inne.
* * *
Fast Craig Anderson är vass i kassen också.
* * *
Om jag inte tar fel är Fast Freddy Shoestring bästa polare med Keith Ballard från Phoenix-tiden.
Riktigt varför det skulle vara intresse vet jag inte, men nu är det ändå skrivet.
* * *
Roligast under hela perioden är den unge showman som del av ”Kid’s days”  i en reklampaus gör zamboni-intervjuer åt Rangers och får Henke att stava sitt efternamn – dessbättre helt korrekt.
Josh, som han heter, är en ny Letterman.
* * *
Det verkar vara lita halvhängig stämning även i kommentatorsspåret.
Var håller ni hus?
* * *
Däremot gör 12-årige Noah Chenfeld ingen riktig succé som vikarie åt organisten uppe i taket.
Han håller på och lirar så länge att de nästan får dra ur sladden där uppe.
* * *
Säga vad man vill om Nyström, nu har han i alla fall gått och hämtat kaffe.
Det ska jag nu njuta av och så hörs vi igen i nästa paus.