March of the Penguins, del 4 – The End

Det är Garden-matcherna mellan Rangers och Penguins man ska se.
Det här var säsongens roligaste kväll i denna arena, näst efter den när samma lag möttes i oktober.
Och manuset var ju dessutom detsamma.
Rangers hämtade in 0-2-underläge, vann sen på straffar – och alla svenskarna blev hjältar.
En får tacka för underhållningen.
* * *
Sent under kvällen kommer plötsligt en oväntad ursäkt från Broadway Sean.
Det är för sent för att jag ska orka översätta hela harangen så här ni på den engelska:
”I would like to sincerely apologize for my off-color remarks to the press yesterday from Calgary. I should not have made those comments and I recognize that they were inappropriate. It was a bad attempt to build excitement for the game, but I am now acutely aware of how hurtful my actions were. I caused unnecessary embarrassment to my peers as well as people I have been close with in the past. I apologize for offending the great fans of the NHL, the commissioner, my teammates, my coaching staff and the Dallas Stars management and ownership. As many of you know, I like to mix it up on and off the ice from time to time, but understand that this time I took it too far.”
Så har man inte sett och hört den mannen krypa tidigare, precis.
Uppriktigt?
Ja, jag tycker det låter så – men om det inte vore för att han ska sitta ner med Bettman i New York nu på torsdagsmorgonen kanske han inte låtit fullt så ångerfull…
* * *
Det är stressigt i Rangers-kabinen efter en seger som man kan se på blickarna att gossarna är väldigt, väldigt lyckliga över.
Laget flyger direkt till Montreal för back-to-back-matchen mot Habs på torsdag kväll och materialarna jobbar hårdare under fem minuter än vad Redden gjorde på hela matchen.
* * *
Gris-Olle hamnar under slutperioden i klassbråk.
En ung kostymfjant på raden nedanför pressläktaren envisas med att stå upp i onödan hela tiden och Gris-Olle brölar åt honom att för fan sätta sig ner.
Då vänder sig kostymfjanten om och flinar:
– Hey, nästa gång kanske du har råd att sitta här med oss. Men alla pengarna går första till turnpike-avgifterna ute i Jersey..
Som om det vore nåt att sitta på 300-sektionerna.
Tyvärr tystnar Gris-Olle tvärt. Jag tycker han har all rätt att kasta sig ner över pressbänken och göra en Colton.
* * *
Dagens scoop i bloggen:
Lagkamraterna kallar inte matchhjälten Sjöström för Fast Freddy.
De kallar honom – Quadzilla!
Jovisst. Quadzilla.
Och det beror enligt uppgift på att göteborgaren har så biffiga lårmuskler.
* * *
Jag är stressad jag med. Eken menar att vi ska gå ut ikväll och sitter nu och trummar med fingrarna i pressrumsbordet medan jag försöker få ihop det här.
* * *
Rosie fick sin redemption ikväll. Han var verkligen bra – och förärades stort jubel från läktarhåll.
Så är det, man får alltid en andra chans i New York.
* * *
Bussen till flygplatsen ska gå tjugo över tio, men två minuter i står de svenska hjältarna fortfarande i underställ i omklädningsrummet och svarar på frågor (mest beroende på Nyström, förstås, han är ju så långrandig…).
Jag blir väldigt nervös, men som Eken konstaterar:
– Tror du dom åker till Montreal utan Henke och Näslund?
Freddy nämner han däremot inte, men jag har en bestämd känsla av att de inte vill lämna heller honom på Manhattan..
* * *
Quadzilla...det är ju ändå för festligt!
* * *
Joakim Lindström till Phoenix, alltså. Hoppas han får en ärlig chans av Gretzky och Tuffe Uffe.
* * *
Tryckaren Marc satte in på Sid The Kid i tredje var ännu maffigare än Coltons – och kommer troligen att diskuteras runt familjen Staals julbord om några veckor…
* * *
Så vad gör svenska Rangers-spelare under en nattflygning till Montreal efter match?
Fast Freddy Quadzilla Shoestring:
– Jag läser. Det gör jag jämnt när jag flyger. Är inne på en andra bok om Djingis Khan just nu.
Kung Henrik Hank Lundqvist:
– Jag sitter och tar det lugnt. Jag vill inte sova utan vara ordentligt trött när vi kommer fram till hotellet. Spela kort? Nä, vi har ett kortgäng, men det håller jag mig långt borta ifrån.
Markus Macke Nazzy Näslund:
– Jag kan inte sova på en flight efter match. Jag får ta en sömntablett när vi kommer fram istället. Tills dess läser jag nån bok.
Vad de säger i övrigt kan ni läsa i ett referat här intill inom kort.
* * *
Nu suckar Eken djupt, så det är dags att slå igen butiken för ikväll.
Tack alla – och särskilt 12 000-mannen Jigsaw.